Nu har jag haft min första föreläsning om mitt liv, en lyckad sådan. Det var många berörda och mycket tårar. Mer än halva publiken grät och vissa bröt ihop helt och hållet. Till min förvåning var det inte alls jobbigt, mest nervöst innan. Det gav mig sån kraft att se hur jag kunde beröra och nå ut till publiken. Att jag gjorde skillnad, jag kunde prata om sådant som folk var rädda för.Jag berättade min historia, min väg genom livets alla dalar. Mitt sätt att överleva, min vändpunkt & mina vägar vidare. Jag känner mig så stolt över mig själv, för detta är precis det jag brinner för. Jag vill hjälpa andra i samma situation, vill förändra och stödja. Vill visa att det går att överleva och berätta hur man ska tänka i vissa situationer. Viktigast av allt, man är inte ensam.
Efter skolan var jag hos min mamma och hälsade på!! Det var mysigt, drack lite väl mycket kaffe tror jag! Pratade om det som komma skall men även om föreläsningen, visade henne mitt taltext. Hon tyckte det var jobbigt att läsa att jag hade haft det så tufft, förut kunde hon inte förstå. Jag kände att hennes samvete sänktes en nivå, men jag berättade att det inte var något hon kunde rå för, hennes sjukdom som orsakat det. Det inte var hennes fel, verkligen inte. Jag lägger inte skulden på någon, hon är sjuk det har jag acceterat. Därför har jag kunnat släppa alla känslor, börjat om. Hon fick ett par jättesöta tofflor!! I love mom!!
"Jag har världens bästa mamma!!"
jag tycker du ska berätta om din liv på bloggen :)
SvaraRaderaMaya jag vet att du är stark och jag håller faktiskt på att skriva en liksnande blogg där jag ska berätta om mitt och där folk kan fråga mig saker där folk kan skriva saker som du vill veta något om så tar jag reda på de eller om du vill se intedjuv med therese eller något så fixar jag de om du vill kan du gå in på den http://www.nattstad.se/own_blogg.aspx
SvaraRaderaHej, din blogg är nu godkänd och går att rösta på i Blog of the Year på Facebook!
SvaraRadera