"Varför just jag?" Den frågan har jag ställt mig många gånger utan att att hitta svar. Varför ska just jag ha det såhär, varför måste pappa dricka eller varför skulle mamma bli sjuk? Varför skulle jag bli slagen, eller psykad så hårt? Varför fanns ingen till hands när jag låg med blödande sår inom mig? Sår som med tiden hade uppstått av allt kaos omkring, ett trasigt inre, en trasig själ, ett trasigt jag. Men trots allt har det blivit människa av mig med, ellerhur? Även om jag inte haft någon som funnits där som jag mest av allt hade behövt klarade jag mig otroligt nog. Har ofta fått höra att det är ett under att jag lever och det är så sant! Jag hade tröttnat på vindens alla nedslag och blixten som aldrig gav med sig, när det aldrig blev bra. Men jag är en fighter..jag gav aldrig upp även om jag många gånger ville, när hoppet hade övergivit min kropp. Min lillasyser på idag 5år fick mig att kämpa, jag var fast besluten över att inte svika henne. Hon blev min livsglöd tills jag var stark nog att leva för mig själv. Hon var det enda jag hade som spelade roll, det enda viktiga i mitt liv.
Men det smärtsamma, jobbiga helvetet jag levde i under många år gjorde mig bara starkare! Jag är ett maskrosbarn just för att kunna hjälpa andra i samma situation, jag är ett stolt sådant. Att vara maskrosbarn har många fördelar men samtidigt många smärtsamma nackdelar. Jag tänker inte sluta hjälpa ungdomar förrän mitt hjärta slutar slå. Så svaret på frågan är enkelt det kan jag se först nu..just för att kunna vara ett bra stöd och hjälpa andra!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar