Välkommen hit!! Maskrosbarn!! Vanliga barn!!

Jag är ett maskrosbarn som överlevde striden mot alla odds, jag tog mig igenom all smärta, sorg, övergrepp, kidnappning, förälder med psyskisk sjukdom, alkolism, misshandel både psykiskt och fysiskt. Man väljer inte sin familj men man kan lära sig att acceptera den. Antingen väljer man livet eller så väljer man döden..lägga oss ner på marken eller ställa oss upp och kämpa in i det sista. Jag valde livet..vad väljer du? Kämpa med mig? Det är bara du som förlorar om du ger upp?

fredag 2 december 2011

Eliiiiise - snälla kom tillbaks!!?

Jag skulle göra allt i världen för att få dig tillbaks, bara få höra din röst en sista gång. Höra dina vackra ord, förstående, tröstande och kärleksfulla. Vill ha dig hos mig, i min famn bara att du finns här. Vi målade upp livet tillsammans, målade våra drömmar i starka färger, målade hela världen med kärlek. Övergav alla skitiga delar av vårt liv med färg, så vackert. Men vad är det för mening om du ändå skulle försvinna, inte frivilligt men för snabbt. Jag förstår inte varför världen skulle bedröva dig på livet, när det nyss hade börjat. När molnen snart skulle lägga sig och du skulle ta över. Ta kontrollen över ditt eget liv, skapa din framtid och göra det som var meningsfullt för dig. Men vart försvann du? Varför kunde du inte ha stannat iallafall lite till, bara ett tag men helst för alltid.

Jag behöver dig så otroligt mycket i mitt liv, du är den starkaste och vackraste stjärnan som lyser så starkt. Hoppas du har det bra där du är, att du inte längre behöver ha ont för nu vet jag vad du gått igenom och det känns. Praktiserar med barncancer och jag vet älskling. Vet allt. Det är en sanning som gör ont att veta att du behövt genomlida plus allt annat som redan hänt. Inte rättvist, ibland önskar jag vi kunde byta att jag fått ta dina smällar. Allt jag ville var att ge dig allt, göra allt bra, finnas på samma sätt som du gjort för mig men jag kan inte. Ville bara se dig lycklig, se dina drömmar gå i uppfyllelse, vara med dig, älska dig.

Det känns så jävla tungt att du inte finns kvar, att inte kunna nå dig aldrig någonsin igen. Jag vill inte, kan inte förstå. Snälla kom hem igen! Tårarna blir till floder och allt bara känns så fel. Men jag måste vara stark och rycka upp mig,jag ska leva för dig. Du finns alltid hos mig, i mina tankar, i mitt hjärta, i min själ. Utan dig är jag så ensam och tom <3 Önskar dig hem igen Elise, du är den bästa och mest fantastiska person jag någonsin träffat. Så otroligt klok, omtänksam och helt otroligt STARK. Så superduperunderbar. Älskar dig av hela mitt hjärta, saknar dig så otroligt mycket älskling <3 <3 <3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar