Det är kaos, vad förväntar du dig? Men det finns ju inga problem ellerhur? Om det ändå vore så väl hade jag inte tillbringat ännu en sömnlös natt och skrivit detta?
Det som hade varit som en dans på rosor, jag levde i paradiset trodde jag. Man ska aldrig ga för stora hopp, när du minst anar det slår blixten ner och allt blir till aska igen. Jag trodde det var över, att jag aldrig någonsin skulle behöva känna känslorna som gör så fruktansvärt ont inom mig. Men det var inte i verkligen jag befann mig, för bakom varje framgång döljer sig ett nedslag.
Förståelsen kan ibland vara något av det svåraste i våra liv, förstå hur fel allt kan bli eller alla snesteg. Men det kommer alltid något gott ur dem. Jag kan fortfarande inte förstå hur folk kan förstöra ens liv så mycket när de utsätter en för situationer som dödar själen inifrån. Nu syftar jag dock inte på mina föräldrar, för de är sjuka det har jag accepterat. Eller när man sätts i en situation där inget slutar bra utan allt blir en stor katastrof istället.
Just nu händer det 1000 grejer på en och samma gång och det känns!! Från både skolan och hemifrån, det finns inget lugn. Ingenstans för mig att andas. Min kropp börjar ta stryk och det påverkar mig på alla sätt. Jag är vid bristningsgränsen, ett stort bakslag och jag faller. Inte på grund av min uppväxt utan av annan skit. Det är bara kaos nu och jag orkar inte skolan för annat skäl min energi. Men det blir bra snart, jag kommer tillbaka snart. Tillbaka till den starka person jag egentligen är!! Ibland måste man bara få må vara, vila upp sig och sedan hitta tillbaka. Skolan är ett stort orosmoment och det lär inte sluta väl på onsdag.
Kan bara säga att ångesten stryper mig för att allt är så kaos, jag är kaos inombords. Skulle nästan vara konstigt annars, att leva i en värld fylld av oro, ängslan, rädsla, maktlöshet och sorg. Att inte veta hur dagen kommer sluta, vilka ord som kommer hota min kropp, vem som tänker svika eller hur jag ska orka? ...för det gör jag inte! Det behöver ske en ändring nu för det här funkar inte. Och det vore 100 gånger lättare om någon kunde öppna sina öron och lyssna!!
