Välkommen hit!! Maskrosbarn!! Vanliga barn!!

Jag är ett maskrosbarn som överlevde striden mot alla odds, jag tog mig igenom all smärta, sorg, övergrepp, kidnappning, förälder med psyskisk sjukdom, alkolism, misshandel både psykiskt och fysiskt. Man väljer inte sin familj men man kan lära sig att acceptera den. Antingen väljer man livet eller så väljer man döden..lägga oss ner på marken eller ställa oss upp och kämpa in i det sista. Jag valde livet..vad väljer du? Kämpa med mig? Det är bara du som förlorar om du ger upp?

måndag 18 oktober 2010

Jag valde inte att leva

Det var inte det här livet jag valde att leva, inte att födas i en dysfunktionell familj. Hur skulle vardagen någonsin gå ihop om det inte vore för mig, er lilla obetydelsefulla dotter som gjorde allt. Tog hand om er när ni var sjuka, när ni sket i allt, när ingen orkade, när någon söp ihjäl sig!! Ni borde vara tacksamma, inte besvikna o betrakta mig som skit.

Jag gav er så många chanser men någonstans går väl ändå gränsen, man kan inte behandla en människa hur som helst utan konsekvenser? Gränsen passerades för längesen men vad kunde jag göra, jag hade ju inget val? Jag var ju tvungen att lyssna på socialen som gav er chans på chans utan verkan.

Titta på mig idag, vad ser du? Titta långt in!! Kan du se? Jag växer mig starkare och starkare för varje dag. "Det som inte dödar en gör en bara starkare". Jag trodde aldrig att jag skulle stå där jag är idag, så stark, modig och stabil som jag faktiskt är. Har slutat bry mig om vad ni gör så länge det inte drabbar mig, ni får säga/göra vad ni vill. Jag tar inte åt mig, ni kan inte längre såra mig, jag är för stark. Dessutom har jag hittat några som verkligen älskar mig och bryr sig, tror inte ni ens förstår innebörden av de orden. Jag lever mina drömmar, sätter egna gränser och har lärt mig att säga nej. Även att det är okej att misslyckas, jag tror på lyckan i alla lägen.

Hur illa min familj än har gjort mig har det bara gjort mig starkare, gett mig erfarenhet och andra förutsättningar än andra. Jag är stolt över att vara den jag är idag och glad att jag genomgått det jag har för att kunna använda/hjälpa andra i samma situation. För några år sedan fick ingen komma nära eller krama mig, kunde inte föra ett samtal om det som skedde bakom låsta dörrar. Inte heller kunde jag gråta, blivit sårad för många gånger. Idag pratar jag helt ärligt och öppet om det utan att tycka att det är svårt/jobbigt. Kramar ihjäl folk!! Finns alltid där o hjälper folk. Hade heller aldrig fått åka på Maskrosbarns läger!! Stolt MASKROSBARN <3

Ni är så starka som kämpar därute och jag lovar att vi ska klara av dethär tillsammans. Du behöver bara sträcka ut din hand så jag kan hjälpa dig, jag vet hur det är, hur ont det i vissa lägen gör. Maskrosbarn 4-life <3

1 kommentar: