Idag har vi fortsatt planeringen inför nästa fredags förläsning, som jag nästan längtar efter. Och jag som alltid tyckt att det har varit jobbigt att stå och prata inför folk, vad har hänt? Kan man verkligen längta efter något man alltid hatat? Måste ha varit för det enorma stödet sist jag föreläste. Dessutom när den är över så har jag apu ska bli grymt kul, sen HÄLSINGLAND!!!Det har verkligen hänt massor sedan jag kom från lägret, jag menar jag har blivit starkare som person och betydligt modigare. Det som förut kändes omöjligt och svårt är inte längre någon utmaning. Jag har börjat tro på mig själv, att jag verkligen klarar av vissa saker som att föreläsa inför publik. Berättar för fler och fler om min uppväxt och det känns varken jobbigt eller svårt. Har kommit till insikt vad jag, Maya har för drömmar och mål, vad som är meningen med mitt liv.
Meningen med Mayas liv är: att finnas där, stötta, hjälpa andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar