Bakom varje framgång döljer sig ett nedslag, varför är det alltid så? Varför kan det aldrig någonsin bli bra på riktigt? Det sägs att man måste kämpa för det man vill, men när det inte räcker till? När blixten ändå slår ner och förstör våra liv, hur ska man orka kämpa då? Kämpa förgäves mot strömmen som aldrig ger med sig.
Jag känner en superstark person med ett hjärta av guld, som verkligen är hur underbar som helst. Någon som alltid finns där för andra samtidigt som hon kämpar för sig själv, sin tillvaro och sin familj. Alltid när hon når toppen av sin framgång drar någonting ner henne på botten igen, ett hinder, ett nedslag, ett slag i magen. Hela hennes tillvaro pendlar precis som balder på Liseberg, hela tiden upp och ner, men den slutar aldrig. Flickan är 17 år.
"Jag trodde att allt skulle bli bra nu, trodde att lyckan skulle hålla ett tag, att nu var allt påväg att lösa sig. Där trodde jag fel som så många gånger förr, det blev ännu ett nedslag och så stod hon på ruta 1 igen. >Fan<. Hon har världens bästa pojkvän och precis fått en lillasyster söt som socker, skolan går stressigt men bra. Hon reser mycket och har precis firat sin födelsedag utomlands, hur grymt är inte det kan man tänka sig? Hennes mamma försöker sluta dricka och har varit nykter ett ganska bra tag, hon är lycklig. Allt verkar vara ganska bra men så händer det ofattbara, något som kom och påverka hela hennes liv, hela världen bara rasar samman, hon går under. Hennes underbara mamma somnar in, slutar andas förevigt och försvinner ifrån oss. Hon förlorar sin mamma. "
(mina tankar ur flickans berättelse).
Det gör riktigt ont att skriva för jag vet precis hur jävla ont det gör, hur smärtan trycker på och tårarna som inte vill sluta rinna. Hur tankarna forsar runt, hur obeskrivligt och overkligt det känns, allt slutar existera och hur man börjar ljuga för sig själv.
Den här flickan är en av mina närmsta vänner trots att vi aldrig träffats i verkligheten, person jag inte skulle klara mig utan. Någon som finns där lika mycket för mig som jag för henne, en sann vän. Trots att en supertuff tid väntar kommer jag att finnas där, lyssna och trösta dig. Viktigast av allt jag lämnar dig aldrig, vi ska ta oss igenom tillsammans, ta min hand en gång och jag släpper den aldrig. Jag ska hjälpa dig upp, göra dig stark och stötta dig igenom allt. Glöm aldrig att du är helt enastående och sjukt underbar, den bästa som finns. Som en syster på avstånd, en familjemedlem, en vän för livet.
Jag tycker att vi alla ska visa lite omtankar och tända ett ljus för dig och din mamma! Visa att vi bryr oss och stödja dig på bästa sätt. Krama dig när vi kan och låta dina tårar rinna, låta oss torka dem och bara finnas. Låta dig veta att du är viktigast och älskad, att du ALLTID finns i våra tankar.
- JAG ÄLSKAR DIG!!!
- JAG INTE KAN LEVA UTAN DIG!
- DU ALLTID KOMMER FÖRBLI EN DEL I MITT LIV!
TILLSAMMANS BLIR VI TILL ÄLSKLING! JAG KOMMER FINNAS FÖR DIG TILLS MITT HJÄRTA SLUTAR SLÅ OM TUSEN ÅR! JAG BRYR MIG ALLTID, DU VET ATT JAG ÄLSKAR DIG!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar