Inte pessimistisk utan ärlig- det blir aldrig bra, lita på mig!

"Du är så himla stark gumman, det blir snart bra ska du se." Men om jag inte orkar vänta längre, om hoppet inte längre finns kvar. Jag är så himla trött på att höra att det kommer ordna sig och bli bra, för det blir det aldrig. Nu är jag inte pessimistisk utan mer ärlig för jag vet ju sanningen innest inne. Jag vet bäst, vad som kommer ske och inte utan att vara synsk. Min uppväxt kommer jag aldrig få tillbaka, min mamma kommer aldrig bli frisk eller som andra mammor ( även om hon blir bättre och någorlunda funktionell), att pappa alltid kommer vara speciell, ha sitt konstiga sätt och inte veta vad föräldraskap innebär, att sorgen efter farmor (extramamma) alltid kommer finnas kvar, att min lillasyster är i fel familjehem, att ingen tog det på allvar förrän brottet, att psykandet och slagen alltid kommer bestå, hur fan du kunde skada mig så.

Ibland önskar jag folk hade tagit mig på allvar från början, redan på dagis när allt startade och polisen o sjukhuset o barnhemmet. Men allt var precis som vanligt, innanför porten var vi som vem som helst. En helt vanlig familj, första misstaget. Men trots nedslag och polisanmälningar så ingen förändring, ingen reaktion, ingenting alls. Och vart fanns alla människor när man behövde dem som mest? Vem fanns för mig när jag behövde stöd, vem torkade mina tårar som slutat rinna då ni skadat mig för hårt? Vem? Mina farföräldrar var de enda jag någonsin hade + bästa vännen Phibi såklart!! Även om vi aldrig riktigt pratade om det!! Mamma är en idiot och dum i huvudet, det var allt som sades. Men den andra halvan var som bortblåst, det var hennes son och sånt pratade man inte om. Jag vågade aldrig prata om det, jag var alldeles för rädd. Ville inte såra.

En slutsats jag kan dra, det krävs ett brott för att socialen eller någon ska reagera och då står man där i chocktillstånd.."Vad hände där?" Även om det många gånger gör ont så verkar ingen vilja reagera, alla sluter ögonen och försvinner..så står man ensam med sina blödande sår som skaver.

Jag är en överlevare - ett maskrosbarn - en krigare!!