"Jag släpar benen när jag går hem från skolan med ett hav känslor som gungar i magen, tusen tankar som svävar runt i huvudet. Ju närmre dörren jag kommer desto mer börjar hjärtat slå, klumpen i halsen håller på att kväva mig. Jag kan inte andas, trycket över bröstet blir allt starkare och hjärtat slår som om det vore de sista. När jag går in i lägenheten och får se min pappa sitta där i fåtöljen igen med flaskan i handen, blir jag alldeles blek inuti. Hela kroppen fylls med hat och besvikelse, varenda del känns som förlamad. Smiter in på mitt rum i hopp om att få vara ifred för en stund, men kort efter står han där bankar och hotar att slå in dörren."Hur mycket jag än vill kan jag inte göra min pappa frisk, alkoholism är en sjukdom. Något som jag med tiden har accepterat. Men att leva tillsammans med en person som missbrukar skapar väldigt mycket ångest och framförallt skam. Ofta får man ta mycket ansvar både i hushållet och oroar dagligen sig över sin förälder, speciellt om den är deprimerad också. Min pappa är svårt deprimerad, har panikångest och är alkoholist, vilket gör det väldigt svårt att vara just barn. Jag har rättigheter som säger att jag har rätt till en trygg tillvaro och få vara barn utan ansvar för min förälder. Jag har rätt att må bra trots andra mår dåligt.
Saker som kan vara bra att veta:
- Det är inte mitt fel att min förälder missbrukar.
- Jag kan inte göra min pappa frisk.
- Det är inte min pappas avsikt att skada mig.
- Jag har rätt att må bra trots att min pappa dricker.
- Jag har rätt till en drogfri uppväxt.
- Jag har rätt att be om hjälp även om ingen tar det på allvar.
- Det är tillåtet att prata om missbruket trots att skammen är stor.
- Jag har rätt att känna mig trygg och älskad även om detta inte efterlevs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar