Välkommen hit!! Maskrosbarn!! Vanliga barn!!

Jag är ett maskrosbarn som överlevde striden mot alla odds, jag tog mig igenom all smärta, sorg, övergrepp, kidnappning, förälder med psyskisk sjukdom, alkolism, misshandel både psykiskt och fysiskt. Man väljer inte sin familj men man kan lära sig att acceptera den. Antingen väljer man livet eller så väljer man döden..lägga oss ner på marken eller ställa oss upp och kämpa in i det sista. Jag valde livet..vad väljer du? Kämpa med mig? Det är bara du som förlorar om du ger upp?

lördag 26 november 2011

Till dig älskade Ann-Sofie Larsson - Du är kärlek


Måste bara få lätta mitt hjärta och skriva detta till en fantastisk person, rädd att hon inte riktigt vet om det. Till dig Ann-Sofie Larsson <3 Så himla fantastisk och stark, du är kärlek, så betydelsefull och bäst. <3 Hatar avståndet så mycket. <3






Du är så himla klok och bra,
jag saknar dig i varje andetag.
När du ler vet jag det är äkta,
för dina tårar signalerar mycket smärta.
Jag vill bara göra allt bra,
få dig att känna kärlek och
lycka varje dag.
Göra allt okey,
berätta hur mycket jag älskar dig.
Få dig hel,
skydda dig från alla problem.
Bara hålla dig i min närhet,
ge dig massa kramar och kärlek.
Låta dig vara den du e,
stötta dig när nåt är fel.
Så fantastisk och stark,
önskar jag kunde krama dig inatt.
Varje dag, så himla underbar,
betyder mest, du är bäst.
Mitt hjärta kommer aldrig sluta slå för dig,
för du betyder otroligt mycket för mig.
Kärlek till dig för du är älskad av mig <3

tisdag 15 november 2011

Jag vill...men jag kan inte


Jag vill..men jag kan inte.
Jag kan...men jag orkar inte.
Jag försöker..men misslyckas.
Misslyckas...försöker.
Vill lyckas bra..men är för trött idag.


Det är så himla svårt att sätta ord på allt som bråkar i livet nu, alla fel som är, allt jag inte gör eller är. Saker jag vill förändra, saker jag hatar, saker folk tvingar mig att göra eller vara. Vill kunna känna mig stolt över alla bra saker jag gör, inte hata det som finns kvar. Allt jag inte kan uppnå, allt som inte går nu, allt här hemma som går fel. För det är klart jag vill lyckas bra, stå ut sista tiden i skolan, all press, alla jobbiga människor, alla höga krav. Men hur lätt är det när du inte finns kvar.

Allt känns så ovisst trots att jag vet vad jag vill, frågan är bara hur man ska komma dit. Vilka vägar jag ska välja, över vilka broar jag ska klättra, vilka diken jag ska hoppa över och vilka människor jag ska kasta bort.