Dom säger att det som inte dödar en gör en starkare, men har du själv stått längst ner på botten någon gång och försökt klättra upp? När du inte får ett grepp om stegen utan långsamt glider längre ner för varje dag? När orken inte orkar och all kraft har runnit ur dig och det känns som du går under på riktigt? För jag vet precis hur det är när man står på botten eller ännu längre ner och tittar upp, undrar hur fan man ska kunna se ljuset av tunneln. När allt känns mörkt och du frågar dig hur du ska orka? Hur varje dag blir till någon slags överlevnad! Motvilligt så tar du dig i kragen och kämpar för du vill ju mer än något annat leva? Mer än allt, om inte så vill du ju överleva åtminstonde. Här och nu, just nu. Om du någon gång känt som jag så vet jag att du förstår, för det är en svår sanning att greppa tag i. Svår att sätta på ord, svår att övervinna, men inte omöjlig. Vad jag vill säga med min text är att livet kan ha många tvära vändningar, svåra val och förödande öden. När maktlös är det lilla av allt du känner, när du inte kan styra, inte hantera, inte kontrollera. När livet dras i spillror och du inte är förmögan att agera på ett bra sätt, när kroppen inte kan hantera sig själv. När allt hamnar i kris och allt stannara av, om inte så bara för en stund.
Jag vill säga att det går att överleva för det har jag med tiden insett att jag har lyckats med, och självklart har det varit kämpigt. Men jag vet att det finns en sol bakom alla moln och att jag själv kan välja vilken himmel jag vill vandra mot. Jag har rätt och väljer att vandra min egen väg, jag väljer att vandra för min egen skull. Jag väljer det som känns rätt för mig, för det enda som är rätt är den sanning som bor i mitt hjärta. Den sanning som leder mig så jag kan följa mitt hjärtas röst. Jag tror det finns en mening med allt som sker och har skett, därför vill jag vara den sol som många inte ser. På något sätt vill jag leda dig som står där mellan himmel och jord, jag vill leda dig. Men jag är inte ledsen, jag väljer att vara din sol, min uppväxt har lett mig till dig så jag är tacksam! Tacksam för att mitt liv har testat mig, mina förmågor och insett att livet är chanslöst i jämförelse med mig. Jag är för stark och kommer aldrig att sluta kämpa.
(Jag skriver för er). Ta min hand så kämpar vi tills glöden slocknar vilket är i princip omöjligt.
