Skolan

Det blev en sen natt igår igen, skrev den där jävla uppsatsen jag verkligen saknade motvation och ork att skriva. Uppsatsen om misshandel. Kom inte i säng förrän 02.00 precis som vanligt, så man kan säga att jag var rätt död i morse.

Jag vet inte hur/när/varför men har skadat mig på nått knasigt sätt så kan knappt gå. Smärta från lårbenshalsen ner till knät så går runt och haltar runt, inte kul. Dessutom måste jag träna och kan säga som så att det går lagom bra när man har så ont.

Har gått runt och sett ut ett monster idag, svart under ögonen-brist på sömn, fick en stark parfymerad body lotion på mig- allergisk reaktion. Helt röda och tårfyllda ögon, men jag var ju inte ledsen på riktigt.

Efter skolan gick jag hem och hamnade i koma, sov från 15.30-20.00 och var fortfarande trött när jag vaknade. Min fosterfar höll på i rummet intill och greja, sprang genom mitt rätt mycket. Jag ska få större rum nämligen!!

Förlåt

Det där med maskros-julen gjorde många förvirrade vilket absolut inte var meningen. Jag tror att jag missuppfattade Sandra lite när jag pratade med henne. Och när jag skrev "utsatta" menar jag de som inte kan vara hemma av olika anledingar, att de skulle prioriteras i första hand. Ingen tvekan, så ska det vara. Har pratat med Sandra efter inlägget och hon TROR inte att det ska vara några problem för de andra. att de som vill troligtvis kommer få åka. De ska göra allt som går för att alla som vill ska få, men resurserna är begränsade.

Förlåt att jag skapat oro hos er, är nog inga problem.

Knas dag!! Mysíga samtal

Hur ska jag orka bloggen en natt som denna, är så sjukt trött!!


Blev en sen natt igår igen, lade mig inte förrän 02.00 och klockan ringde 04.45 undeerbart!!! Och det sjuka var att jag inte ens var trött, snarare tvärtom. Tog bussen 06.33 och allt var en enda stor röra i det katastrofala snövädret. Bussen kunde inte köra rätt väg och allt blev bara fel. En tant som började gråta när jag sa att jag skulle sluta, fina!!

"DU får ta hand om dig lille vän, varit så kul att lära känna dig. Lycka till med allt, du kommer få så fina barn. Jag älskar dig!! "

Efter jobbet när jag väl givit mig av missade jag såklart bussen och fick gå ner till den andra där den precis hinner köra!! Sätter mig på bussen in till stan och träffar min fina barndomsvän Phibi. Strosar runt och kollar på flytta hemifrån prylar, hittar några kastruller som jag blir kär i. Jag vet, jag är galen!!! Bli kär i kastruller, normalt!!

För att inte glömma pratade jag med 4 helt fantastiska kämpar, alla lika fantastiska men unika och grymma på sina sätt!!! Madelen, Sandra Hinz, Malin Knas Hägerström, Bonnie Fridh!! Imorgon ska jag ringa Dessis, Sara Dahlqvist, Sussie!!! Ska bli mysigt att få prata igen!! Ni vet att jag alltid finns här oavsett vad. Alla andra Maskroskämpar med!!!

Min senaste dikt (nattens verk) blev riktigt bra om jag får säga det själv!!!!

Mys & skrämmade samtal från Sandra

Fick ett underbart och jättemysigt samtal från Sandra idag, men samtidigt gjorde det ont inom mig. Fick beskedet att jag kanske inte får åka till julen, att de mest utsatta prioriteras först. Självklart ska det vara så, men det känns som jag kommer gå sönder om jag inte får åka. Att här har man räknat ner sedan man kom från himmelriket i Hälsningland, o sen inte få åka. Julen kommer bli en stor jävla besvikelse om jag inte får åka, en glädjelös sådan. Känns som jag ska sluta förvänta mig saker, kommer bli så knäckt om jag inte får.

Varit duktig och invigt "den rosa cykeln" jag fick av soc för nån månad sen, jobbat hela dagen. Min lärare var på besök på äldreboendet och precis som hon förväntat sig var det inga problem. Det där klarar jag ju galant!!!

Madde-du måste ladda upp bilderna från igår!!!!!!!

Ett skrik på hjälp!!

Alla mina dikter är formade av mina känslor, alltså alltid sanna!! Dikten som ni nedan kommer få ta del av har skapat många tårar.

Ett skrik på hjälp
En vädjan om förändring
Förtvivlan & maktlöshet


Orkar inte leva som jag gör,
kanske bäst att jag dör.
Ingen som mig vill förstå,
inte någon som hör på.
Ångest hit, smärta dit,
aldrig fri från smärtans strid.
Jag är bara ett oskyldigt barn,
kan inte jag också få må bra,
tacksam för bara en dag!!?

Soc-möte igen

Dagen inleddes av ett soc-möte tillsammans med min far i Tuve, som mest handlade om att träffas och stämma av. Till min förvåning frågar min pappa om jag vill äta middag hos honom någon dag. Första tanken som slog mig var: "Va, du, laga mat, hur är det möjligt?" Har tagit hand om hushållet och familjen sedan jag var 11år gammal. En annan sak var hur julen skulle firas, så kom vi in på att det ofta är en jobbig tid, att det drabbar barnen. Inga barn som borde få ha det så osv. "Men hallå, det var precis det du gjorde mot mig!!"

Efter mötet hinner jag frysa ihjäl innan bussen kommer, det är så kallt!! Vid svarta tavlan möter jag upp flickan som bär namnet Madelen. Ger eller får en stor kram är svårt att säga, kramar är alltid mysiga! Vi fortsätter längs stadens gator in i Femman huset och sätter oss på ett mysigt Cafe, pratar om både läger, mående, vad som komma skall osv. Ut för att låta henne röka en cigg som tär på hennes lungor-hon har lovat att sluta. Fortsätter att strösa runt inne i Femman, hittar massa knasiga föremål som självklart är värda att prövas. Visst ser man ut som jag vet inte vad men lite kul ska man ha.

Såg att Therese hade ringt men inte svarade hon när man ringde upp inte. Hon ringer väl upp när hon har tid antar jag, blivit framskjutet i flera dagar nu.

Imorgon ringer iallafall min SANDRA, det kan jag räkna med. Hon håller alltid det hon lovar, behöver aldrig vara orolig. Hon är min finaste gåva, den underbaraste av dem alla.

Maskrosbarns ÅTERTRÄFF

Dålig uppdatering jag vet- vore det inte för Madde så skulle jag säkerligen inte ha skrivit idag.

Höstlovsveckan tillbringade jag med min kära och efterlängtade maskrosfamilj, en helt fantastisk tid. Vi lekte lekar, myste och tog hand om varandra. Lite annorlunda än sommarens läger, nu var vi ungefär 80 personer. Vet ni vad det värsta var, att inte få duscha på 5 dagar, eller gå på toa-visserligen hade vi bajamajor men ändå. Tyckte det var så mysigt det kunde vara! Gick runt och kramade alla precis som min period hade blivit vana vid.

Jag trodde verkligen att jag skulle dö av glädje när jag såg Sandra stå där längs bussen, att jag efter 10 veckors väntan fick kramas igen. Sandra stod och hoppade också av glädje antar jag! På något underligt sätt kände jag mig ganska lättad, att jag äntligen var hemma igen, där jag alltid borde vara! Hon fyller mitt hjärta med så mycket kärlek och lycka, jag skulle ALDRIG klarar av ett liv utan henne. Hon gör mig så himla stark och modig, med henne vid min sida känns inget svårt. Så fruktansvärt lycklig över att ha dig i mitt liv!!

Jag tror aldrig att jag har gråtit så mycket i mitt liv som när jag skulle åka tillbaka till Göteborg. Det var först när jag såg Emelie gråta som jag började inse att det snart var dags för mig. När bussen hade kommit och det var dags att åka bröt jag ihop, alla försökte lugna mig men det gick inte. Letade förtvivlat efter Sandra utan resultat, helt förstörd. Fick inte säga hejdå eller "vi ses" vilket gjorde att jag kände mig så fruktansvärt ensam. Det gjorde så ont att inte få ge det där kramarna eller berätta hur betydelsefull och underbar hon är. Grät hysteriskt hela vägen till tågstationen där Denise försökte lugna mig. "Maya andas, du kan inte gråta såhär mycket!! Det är inte bra för din kropp." Oavsett vad hon sa kunde hon inte lugna mig, ögonen var helt rödsprängda av tårar. Låg i Saras famn hela bussresan in till Huddiksvall station. Tack för att du finns fina och underbara person!!

Men vi ses ju om 34 dagar kära familj, känns som en evighet!! Saknar er enormt mycket, ni är mitt hjärta!! Pussar och kramar