
Ett skrik på hjälp
En vädjan om förändring
Förtvivlan & maktlöshet
Orkar inte leva som jag gör,
kanske bäst att jag dör.
Ingen som mig vill förstå,
inte någon som hör på.
Ångest hit, smärta dit,
aldrig fri från smärtans strid.
Jag är bara ett oskyldigt barn,
kan inte jag också få må bra,
tacksam för bara en dag!!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar