
"Jag skrattade hela tiden men jag väl sällan lycklig". Man skrattar för att man är glad eller tycker att något är roligt, right? Men jag gjorde det för att skydda mig, skydda mitt psyke från att gå sönder. Dölja min osäkerhet, jag visste inte om det var roligt, om folk tyckte om mig eller inte, för att se andras reaktion. Jag visste inte hur jag skulle reagera eller vara, vad var rätt och vad var fel? Hur skulle jag känna, tänka och tycka? Om jag tänkte fel skulle de skratta, tycka illa om mig? Jag var livrädd för att bli lämnad för jag var fel. Jag var fel, det var jag det hade jag hört som så många gånger förr. Jag kanske inte hade de bästa skämten eller skrattade av rätt anledning, det bara blev så. Som barn blev jag uppfostrad att gråta inte var okej, blev utskälld en gång när jag ramlat ner från trapporna. Jag vände smärta till osynlig sorg, till den glada lyckliga? Skrattade åt allt och ingenting men det var sällan det var äkta, även ett sätt att dölja mitt mående. Dölja min hemlighet, dölja all smärta och sorg som fanns där innanför muren som har byggts upp. Muren som inte tillåter sig att visa sårbarhet, smärta, sorg.
Vi äger själva rätten till våra känslor även om vi sällan tillåter oss att känna dem, vissa vill vi tränga bort för alltid även om de kommer åter. Och när vi känner oss hotade eller att någon kommer för nära vårt privata kan vi använda våra försvarmekanismer som skyddar oss. Att skratta är en sådan, visa motsatt till de vi egentligen känner. Det var inte förrän jag hade landat i mig själv jag kunde inse varför jag skrattade åt sånt som gjorde ont. Skrattade för jag kände mig hotad, ville inte släppa någon innanför muren. Skammen och lögnerna blev bara fler och det fick mig nästan att tro på dem. Extremt viktigt att ha våra försvar samtidigt som vi behöver ta itur med våra egentliga känslor, för det är bara vi som blir drabbade när de kommer tillbaka. Att skjuta bort känslor löser inte problem utan gör dem fler, nästa gång de kommer tillbaka är bakslaget steget värre.
Mitt leende är äkta idag!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar