They always say, "be stong or you're strong" but what do they mean? What do they know about the reasons behind? How can they say so to a person they bearly know or just because of a faking kindness as never really existed. But that's the life we're living in today, people seems to be caring to look nice in other people's eyes. They dont see that a faked friendship is more painful then a person who doesnt know you and still tries to help.
But when you're feeling worthless and everything seems to falling apart but you still keep on fighting for a change, I call that strengh. It takes a lot of currage to live when all the pieces around you have fallen apart and laying in pieces, and you have to put them all togehter again. You have to fight through all the people who say's you couldnt do this. Fight through all those things you never thought would happen or the things that did happen because you failed in any point. Even though you're not a failuer. People make mistakes, it's a part of life. The mistakes makes you grow a little bit viser and can make it right next time. Some mistakes will be done twice but they wont fail you as a human being.
Even in the most perfect life you have your bad days when everything feels wrong, nothing goes right and you feel horrible. You dont see the great days of life, just all the wrong things that no one else notice if you would had scream it out. But remember nothing is perfect, life isnt perfect, not in any kind of way. There are always downfalls and painful moments in life, in every family or cupple. You cant have the rainbow without some rain. The rain feels horrible at the time but it makes you stronger in many kind of ways. You have to learn to handle the rain before you find the umberella.
Never give up on yourself, keep the faith and show that you can do anything. Show the people that the never can break you down, show them you're strengh. Be faithful and keep going on in every part of life. Be glad of those who diserves a place in you're heart and push the rest away.
Be proud of who you are.
Välkommen hit!! Maskrosbarn!! Vanliga barn!!
Jag är ett maskrosbarn som överlevde striden mot alla odds, jag tog mig igenom all smärta, sorg, övergrepp, kidnappning, förälder med psyskisk sjukdom, alkolism, misshandel både psykiskt och fysiskt. Man väljer inte sin familj men man kan lära sig att acceptera den. Antingen väljer man livet eller så väljer man döden..lägga oss ner på marken eller ställa oss upp och kämpa in i det sista. Jag valde livet..vad väljer du? Kämpa med mig? Det är bara du som förlorar om du ger upp?
torsdag 28 februari 2013
söndag 17 februari 2013
Man måste inte vara perfekt
Det förespråkas att utseende inte har någon betydelse, att man ska få vara som man vill. Att det är själen och personligheten är viktig. Men i vilken värld efterlevs det? Det är väl nu 2013 om något år, som det verkligen är utseende-fixerat. Det finns ju dem som inte ens kan åka till affären osminkade eller i jogging. Vad säger det? Utseendet är allt i dagens läge, allt handlar om det. Man måste se ut på ett visst sätt för att bli accepterad, man ska vara som alla andra. Att det är fel att sticka ut eller vara som man vill.
Menar idag måste man vara smal, väga så lite att det knappt går att ta på dig utan att du går sönder. Skinn och ben, det är mode? Okej jag kanske överdriver lite men saken är den samma. Man får inte väga för mycket, inte heller för lite. Samtidigt vill ingen vara normal, allt för att det anses som för mycket. Man vill inte vara normal, bli lite bättre än alla andra, lite smalare. "Om man blir lite smalare kanske folk skulle tycka bättre om en." Så plötsligt handlar det om att bli omtyckt genom att se ut på ett visst sätt. En tjock person ser ofta smalare personer, ner på eftersom den "inte verkar bryr sig om hur den ser ut?" Dessutom blir vissa mobbade för att de anses vara för "tjocka", men vem sätter egentligen den gränsen? Återigen handlar det om hur man ser ut, att det är fel.
Samtidigt ses i stort sett alla viktnedgångar som positiva, mycket beröm. "Inspirerar till att fortsätta, känsla av uppskattning. Menar det finns folk som är svårt sjuka och inte kan gå upp i vikt av olika anledningar, ändå får de positiv uppmuntran. När folk går upp så blir det negativ eller ingen uppskattning. Folk pratar bakom ryggar, vissa tycker de absolut måste göra något åt det. "Ska hon verkligen äta den där?", ändå är det våra vänner vi pratar om. Det spelar väl ingen roll om man är normal, smal eller tjock? Varför ska det ha sån betydelse om man duger eller inte? Det är väl inte en persons vikt man tycker om? Är det inte personen bakom skinnet, på insidan? Man kan vara hårdrockare, blyg Bert, utmanande klädda Svea, eller Bea med 3 kg smink, eller bara vanlig? Men vad är det att vara vanlig? För det är väl våra olikheter som gör oss unika? Det som bara finns hos varje enskild individ, som bara finns hos en person i hela världen.
Vi måste sluta ha sådana fördomar och se personer från insidan och inte utifrån. "Utsidan ger insidan en chans men vad är det för teori?" Varför ska vi följa den? Varför kan vi inte tycka om en person utan att utgå ifrån utsidan? Har vi helt plötsligt glömt att vi alla har samma människovärde? Vi är värda exakt lika mycket oavsett hur världen ser ut eller vi gör. Men enligt samhället idag är det inte läget, något vi måste försöka ändra. Vi kan inte gå runt och döma våra familjer, vänner, lärare, läkare, arbetskollegor för hur de ser ut? Vad är det för system? Precis som det var uppbyggt som förr i tiden, adel, medelklass och slavar. Slavarna var inte värda något medan adeln var det. Då handlade det om pengar, makt och nu utseende. Vilket håll går världen egentligen? Ibland blir man ju rädd?
Vi får inte heller glömma att påminna våra vänner och familjer om hur betydelsefulla de är, att vi älskar dem. Det är jätteviktigt, för vi alla strävar ju efter det....att bli sedda och uppskattade som vi är. Men inte behöver vi klä oss på ett visst sätt, ha en viss vikt eller se ut på ett speciellt sätt. Vi måste bryta det som på kort tid har blivit en trend, utseende-sektorn.
Vi är perfekta som vi är.
Lev som ni vill! Kom ihåg att lycka bygger på drömmar, uppoffringar, kärlek och vänskap, inte utseende. Du kommer aldrig bli smal nog, för det kommer alltid finnas någon smalare så sluta jämför dig med andra. Var stolt över den du är. DU ÄR FANTASTISK PRECIS SOM DU ÄR!
Menar idag måste man vara smal, väga så lite att det knappt går att ta på dig utan att du går sönder. Skinn och ben, det är mode? Okej jag kanske överdriver lite men saken är den samma. Man får inte väga för mycket, inte heller för lite. Samtidigt vill ingen vara normal, allt för att det anses som för mycket. Man vill inte vara normal, bli lite bättre än alla andra, lite smalare. "Om man blir lite smalare kanske folk skulle tycka bättre om en." Så plötsligt handlar det om att bli omtyckt genom att se ut på ett visst sätt. En tjock person ser ofta smalare personer, ner på eftersom den "inte verkar bryr sig om hur den ser ut?" Dessutom blir vissa mobbade för att de anses vara för "tjocka", men vem sätter egentligen den gränsen? Återigen handlar det om hur man ser ut, att det är fel.
Samtidigt ses i stort sett alla viktnedgångar som positiva, mycket beröm. "Inspirerar till att fortsätta, känsla av uppskattning. Menar det finns folk som är svårt sjuka och inte kan gå upp i vikt av olika anledningar, ändå får de positiv uppmuntran. När folk går upp så blir det negativ eller ingen uppskattning. Folk pratar bakom ryggar, vissa tycker de absolut måste göra något åt det. "Ska hon verkligen äta den där?", ändå är det våra vänner vi pratar om. Det spelar väl ingen roll om man är normal, smal eller tjock? Varför ska det ha sån betydelse om man duger eller inte? Det är väl inte en persons vikt man tycker om? Är det inte personen bakom skinnet, på insidan? Man kan vara hårdrockare, blyg Bert, utmanande klädda Svea, eller Bea med 3 kg smink, eller bara vanlig? Men vad är det att vara vanlig? För det är väl våra olikheter som gör oss unika? Det som bara finns hos varje enskild individ, som bara finns hos en person i hela världen.
Vi måste sluta ha sådana fördomar och se personer från insidan och inte utifrån. "Utsidan ger insidan en chans men vad är det för teori?" Varför ska vi följa den? Varför kan vi inte tycka om en person utan att utgå ifrån utsidan? Har vi helt plötsligt glömt att vi alla har samma människovärde? Vi är värda exakt lika mycket oavsett hur världen ser ut eller vi gör. Men enligt samhället idag är det inte läget, något vi måste försöka ändra. Vi kan inte gå runt och döma våra familjer, vänner, lärare, läkare, arbetskollegor för hur de ser ut? Vad är det för system? Precis som det var uppbyggt som förr i tiden, adel, medelklass och slavar. Slavarna var inte värda något medan adeln var det. Då handlade det om pengar, makt och nu utseende. Vilket håll går världen egentligen? Ibland blir man ju rädd?
Vi får inte heller glömma att påminna våra vänner och familjer om hur betydelsefulla de är, att vi älskar dem. Det är jätteviktigt, för vi alla strävar ju efter det....att bli sedda och uppskattade som vi är. Men inte behöver vi klä oss på ett visst sätt, ha en viss vikt eller se ut på ett speciellt sätt. Vi måste bryta det som på kort tid har blivit en trend, utseende-sektorn.
Vi är perfekta som vi är.
Lev som ni vill! Kom ihåg att lycka bygger på drömmar, uppoffringar, kärlek och vänskap, inte utseende. Du kommer aldrig bli smal nog, för det kommer alltid finnas någon smalare så sluta jämför dig med andra. Var stolt över den du är. DU ÄR FANTASTISK PRECIS SOM DU ÄR!
onsdag 13 februari 2013
Välja bort personer som inte är bra för en
Ibland måste man välja den hårda vägen, välja att vara hård men rättvis mot sig själv. Att inte hela tiden låta folk driva med en, inte låta dem såra en gång på gång. Vi är alla människor med känslor som är lätta att såra. Samtidigt finns det gränser som ser olika ut för olika personer, det går inte att kasta sten i glashus alltför länge innan grannen står och ser på. Man får välja bort personer som inte är bra för en, personer som skadar mer än skänker glädje och lycka. Personer som gör en trasig, som hindrar en från att växa. Ibland är måste man klippa banden oavsett hur det än känns, det kan kännas hårt och smärtsamt men kan samtidigt ha en bra effekt sedan.
Det är mänskligt att bryta sig loss ifrån relationer som inte är bra för en, när det inte blir bättre utan man hela tiden trampar i samma spår. Faller ner i fällan igen och står på samma plats fastklämd. Där det är omöjligt att växa sig stark, där man inte kan leva fullt ut. Allt på grund av oro, olust och känslan av att inte räcka till, inte vara bra nog. Att inte bli uppskattad, bara nertryckt utan någon som helst positiv uppmuntran. Det är så viktigt att just få känna sig uppskattad och sedd som den man är, man ska inte behöva agera på ett visst sätt för att bli det. Man ska inte behöva leva upp till andras förväntningar eller krav för att bli accepterad. När folk inte kan göra det så är det inga personer som behöver vara delaktiga i ens liv just nu. Det finns tillfällen när man måste trycka upp sanningen mot väggen och se djupare. Vad tillför denna personen i mitt liv? Mår jag bra av att ha den? Är jag lycklig? Hur beter sig personen? Finns den där? osv. När svaren blir korta och känslokalla, hånande och bevisar motsatsen är det läge att tänka. Tänka på sig själv även om det känns tungt, vi kan inte hålla alla i handen jämt. Även om det är en förälder, bästa vän, syskon, kompis så ger det inte rätten till att bete sig som skit. Personer kan va sjuka, de har en förklaring till varför det blir som det blir, de saknar förmågan att förstå. Det kan även vara bra med ett uppehåll, lite fristad.
Även om man klipper banden med en person betyder det inte att det kommer vara så resten av livet, det går att sy ihop när man känner att det är dags. Betyder heller inte att man ogillar någon eller hatar utan ger den andra parten plats att tänka. Tänka och ändra beteenden som inte är acceptabla i vissa avseenden eller relationer. Man har även själv möjlighet att växa, skaffa sig verktyg att hantera personer som har ett dömande beteende. Man kan älska personen även om man inte har fysisk kontakt under en period. Det är slutsatsen av det hela som är den viktiga delen.
Även om man klipper banden med en person betyder det inte att det kommer vara så resten av livet, det går att sy ihop när man känner att det är dags. Betyder heller inte att man ogillar någon eller hatar utan ger den andra parten plats att tänka. Tänka och ändra beteenden som inte är acceptabla i vissa avseenden eller relationer. Man har även själv möjlighet att växa, skaffa sig verktyg att hantera personer som har ett dömande beteende. Man kan älska personen även om man inte har fysisk kontakt under en period. Det är slutsatsen av det hela som är den viktiga delen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)