Man måste inte vara perfekt

Det förespråkas att utseende inte har någon betydelse, att man ska få vara som man vill. Att det är själen och personligheten är viktig. Men i vilken värld efterlevs det? Det är väl nu 2013 om något år, som det verkligen är utseende-fixerat. Det finns ju dem som inte ens kan åka till affären osminkade eller i jogging. Vad säger det? Utseendet är allt i dagens läge, allt handlar om det. Man måste se ut på ett visst sätt för att bli accepterad, man ska vara som alla andra. Att det är fel att sticka ut eller vara som man vill.

Menar idag måste man vara smal, väga så lite att det knappt går att ta på dig utan att du går sönder. Skinn och ben, det är mode? Okej jag kanske överdriver lite men saken är den samma. Man får inte väga för mycket, inte heller för lite. Samtidigt vill ingen vara normal, allt för att det anses som för mycket. Man vill inte vara normal, bli lite bättre än alla andra, lite smalare. "Om man blir lite smalare kanske folk skulle tycka bättre om en." Så plötsligt handlar det om att bli omtyckt genom att se ut på ett visst sätt. En tjock person ser ofta smalare personer, ner på eftersom den "inte verkar bryr sig om hur den ser ut?" Dessutom blir vissa mobbade för att de anses vara för "tjocka", men vem sätter egentligen den gränsen? Återigen handlar det om hur man ser ut, att det är fel.

Samtidigt ses i stort sett alla viktnedgångar som positiva, mycket beröm. "Inspirerar till att fortsätta, känsla av uppskattning. Menar det finns folk som är svårt sjuka och inte kan gå upp i vikt av olika anledningar, ändå får de positiv uppmuntran. När folk går upp så blir det negativ eller ingen uppskattning. Folk pratar bakom ryggar, vissa tycker de absolut måste göra något åt det. "Ska hon verkligen äta den där?", ändå är det våra vänner vi pratar om. Det spelar väl ingen roll om man är normal, smal eller tjock? Varför ska det ha sån betydelse om man duger eller inte? Det är väl inte en persons vikt man tycker om? Är det inte personen bakom skinnet, på insidan? Man kan vara hårdrockare, blyg Bert, utmanande klädda Svea, eller Bea med 3 kg smink, eller bara vanlig? Men vad är det att vara vanlig? För det är väl våra olikheter som gör oss unika? Det som bara finns hos varje enskild individ, som bara finns hos en person i hela världen.

Vi måste sluta ha sådana fördomar och se personer från insidan och inte utifrån. "Utsidan ger insidan en chans men vad är det för teori?" Varför ska vi följa den? Varför kan vi inte tycka om en person utan att utgå ifrån utsidan? Har vi helt plötsligt glömt att vi alla har samma människovärde? Vi är värda exakt lika mycket oavsett hur världen ser ut eller vi gör. Men enligt samhället idag är det inte läget, något vi måste försöka ändra. Vi kan inte gå runt och döma våra familjer, vänner, lärare, läkare, arbetskollegor för hur de ser ut? Vad är det för system? Precis som det var uppbyggt som förr i tiden, adel, medelklass och slavar. Slavarna var inte värda något medan adeln var det. Då handlade det om pengar, makt och nu utseende. Vilket håll går världen egentligen? Ibland blir man ju rädd?

Vi får inte heller glömma att påminna våra vänner och familjer om hur betydelsefulla de är, att vi älskar dem. Det är jätteviktigt, för vi alla strävar ju efter det....att bli sedda och uppskattade som vi är. Men inte behöver vi klä oss på ett visst sätt, ha en viss vikt eller se ut på ett speciellt sätt. Vi måste bryta det som på kort tid har blivit en trend, utseende-sektorn.

Vi är perfekta som vi är.

Lev som ni vill! Kom ihåg att lycka bygger på drömmar, uppoffringar, kärlek och vänskap, inte utseende. Du kommer aldrig bli smal nog, för det kommer alltid finnas någon smalare så sluta jämför dig med andra. Var stolt över den du är. DU ÄR FANTASTISK PRECIS SOM DU ÄR!