Försökte få tag i mamma men hon var inte hemma, på boendet alltså. Personalen saknar verkligen empati och är så fruktansvärt otrevliga, jag menar jag är bara ett barn vars mamma bor där. Dom sa bara: Aha, vad vill du då? Vadå brukar du träffa henne? Precis som bara för att hon är sjuk så borde jag inte? Spelar ingen roll hur sjuk min mamma än är hon kommer alltid att förbli min mamma. Jag kommer alltid att älska henne oavsett skick. Det är verkligen oacceptabelt att bemöta någon sådär, jag ska inte ens behöva förklara mig. "Jag är hennes dotter och vill prata med henne?" Vad är ditt problem egentligen, det är väl helt uppenbart att ens dotter ska få prata med sin mamma? Hoppas dom säger till henne att ringa mig bara.Hade ett prov som jag helt hade glömt av att plugga till men det gick rätt bra ändå, tack o lov!! Demens har jag ganska bra koll på nu efter både förläsningar och faktauppsatser. 2 nya prov imån, ett i teckenspråk och ett i naturkunskap. Underbart eller inte. Får stå ut sen har jag APU, kanske ska vara på ett gruppboende för funktionsnedsatta barn. Antingen det eller äldreboendet, får svar imån!!!
håller med om att det är ett oacceptabelt bemötande. känner tyvärr igen det och jag försöker tänka att det är okunskap som ligger bakom. men oavsett vad det beror på är det svårt att hantera. inspireras av den livsglädje och unga klokskap som lyser i din blogg!
SvaraRaderaBlir så stolt över min kloka lillasyster när jag läser detta! Du är så fantastisk! Jag älskar dig gränslöst för alltid!<3<3
SvaraRadera