Ambulans & Dahlis

I fredags var det nära att skolan ringde efter en ambulans efter att ha satt i halsen, men det ville jag inte. Jag kunde inte andas, fick feber men de trodde mest det var ångest, kallsvettig, illamående, yr och svimfärdig. Kompisar kom fram och höll upp mina armar, ringde på hjälp, sprang efter lärare och personal. Stod mitt i bamba och sträva efter luft men jag kunde inte andas. De fick upp mig till ett rum i matsalen, lärare, kompisar, bamba personal och rektorn kommer in till oss där min lärare och 3 andra vänner sitter. Jag blundar, helt borta. Rektorn ringer hem och det slutar med att min fosterpappa får komma och hämta mig. Egentligen skulle vi till vårdcentralen men jag ville inte, ville bara komma hem. Kramar alla! Tack för att ni var så fina och väntade hos mig!

På kvällen var jag social med mina fina lillasyster Sara Dahlqvist och pratade med henne i 5 timmar i sträck. 22.00-03.00 sen satt vi och chattade på msn. Skev på mitt tal som jag ska ha när jag ska föreläsa om mitt liv om 2 veckor. Ganska galet och lite skrämmande faktiskt, men det kommer gå så jävla bra!!! Jag vet det!