Hansen x3 shoppingdag

Kände att det var dags att blogga igen, antar att många håller med!!


Idag har jag varit på stan och shoppat tillsammans med Phibi & hennes syrra, ganska mysigt men varmt i uggs. Förstår faktiskt inte varför jag tar på mig det till stan? Och varje gång säger samma sak...varför? "Jag är som jag är, när jag inte blev som jag skulle?" Hittade en kappa som jag så länge letat efter. Det roliga är att det finns så många snygga men jag har inte turen att hitta dem, den här blir bra ialla fall.

På stan kom en äldre utlänsk kille fram till mig och frågade massa på engelska, tur att Phibi & Natta kom i rättan tid. Sen märker vi att han och sin vän förföljer oss, riktigt obehagligt och läskigt. Och helt från ingenstans kommer han fram och tar på mig & säger "Hey Maya!!!". Sjuka människor det finns alltså, jag förstår mig inte på vissa. Helt chockad och tagen.

Imorgon ska jag ialla fall till Lena & Jerry för att inviga det nya året, fast först ska vi hälsa på Jerrys mamma som ligger på sjukhuset igen!! Inte kul!! Ska bli mysigt!!

Julfirande med maskrosbarn!!!!

Nu har jag kommit åter från Stockholm, där jag har spenderat julen tillsammans med min maskrosfamilj!!! Hur mysigt som helst!! Vi har myst, lekt i snön & galet nog har vi girat sönder varandra!! Åkt soppsäck nerför backen o bakat mumsiga saffrans-lussekatter, pepparkakor och tagit hand om varandra!! Fick en allergisk reaktion på tvålen alla fick på julafton så fick sitta i köket i stort sett hela kvällen. Inte kul alls!! Kunde verkligen inte andas´!! Måste bara säga att så mycket godis vi fick har jag aldrig sett maken till förut. En stor chockladtomte, påse med chockladägg o massa, en fet påse random, en med naturgodis..hallå eller? Sen fick vi lite annat också förstås.

Måste bara säga att den här julen har varit fantastisk trots att det det har varit blandade känslor, både för mig och för andra. Julen är ofta en tuff dag för många, mycket minnen och kanske svårt att släppa ansvaret eller sluta undra. Jag vet att vissa känner att de sviker eller har dåligt samvete för att de åker iväg. Men man måste faktiskt tänka på sig själv, det är ditt liv. Du har rätt att må bra och göra saker som gör dig glad eller lycklig utan att vara självisk. Det är faktiskt en rättighet alla har. Det här är mitt liv, jag gör mina egna val och ska inte ansvara för min familj. Jag har rätt att vara barn och bara vara, leva för mig.

För mig behöver inte julen bestå av tusen julklappar, julbord eller gran? Det enda jag vill och tycker är viktigt är att man är tillsammans med de man tycker om och bara tar hand om varandra. Jag vill inte ha paket för jag kan själv köpa de jag vill, jag är hellre tillsammans med mina nära som är viktiga för mig. Det är allt jag begär för att julen ska vara lyckad och bra. Oavsett om jag firar den tillsammans med maskrosbarn, min biologiska familj eller fosterfamilj ska det vara på mina villkor. Jag är vuxen nog att välja och känna efter vad som känns bra för just mig. Det är jag som ska må bra och jag ska göra det som känns bäst för mig, därför måste jag släppa taget om min familj på ett sätt som får mig att må bra. JAG HAR RÄTT ATT VARA LYCKLIG UTAN ANSES SOM SJÄLVISK!!!!

Skulle vilja tacka maskrosbarn och alla fantastiska ledare som arbetar och är så sjukt underbara!!! Ni har verkligen ett hjärta av guld och jag skulle aldrig klara ett liv utan er. Kärlek på er och hoppas vi syns snart!!! Puss!!

Jag har berättat min historia

Nu har jag haft min första föreläsning om mitt liv, en lyckad sådan. Det var många berörda och mycket tårar. Mer än halva publiken grät och vissa bröt ihop helt och hållet. Till min förvåning var det inte alls jobbigt, mest nervöst innan. Det gav mig sån kraft att se hur jag kunde beröra och nå ut till publiken. Att jag gjorde skillnad, jag kunde prata om sådant som folk var rädda för.

Jag berättade min historia, min väg genom livets alla dalar. Mitt sätt att överleva, min vändpunkt & mina vägar vidare. Jag känner mig så stolt över mig själv, för detta är precis det jag brinner för. Jag vill hjälpa andra i samma situation, vill förändra och stödja. Vill visa att det går att överleva och berätta hur man ska tänka i vissa situationer. Viktigast av allt, man är inte ensam.

Efter skolan var jag hos min mamma och hälsade på!! Det var mysigt, drack lite väl mycket kaffe tror jag! Pratade om det som komma skall men även om föreläsningen, visade henne mitt taltext. Hon tyckte det var jobbigt att läsa att jag hade haft det så tufft, förut kunde hon inte förstå. Jag kände att hennes samvete sänktes en nivå, men jag berättade att det inte var något hon kunde rå för, hennes sjukdom som orsakat det. Det inte var hennes fel, verkligen inte. Jag lägger inte skulden på någon, hon är sjuk det har jag acceterat. Därför har jag kunnat släppa alla känslor, börjat om. Hon fick ett par jättesöta tofflor!! I love mom!!

"Jag har världens bästa mamma!!"

Maskrosbarns sommarläger

För er som tvekar eller aldrig har varit på maskrosbarns fantastiska sommarläger säger jag bara åk. Vi har så fruktansvärt kul och gör sjukt galna och roliga saker tillsammans, men samtidigt pratar vi om hur det är hemma. Och ingen behöver någonsin säga något om den inte vill fast det finns ALLTID tid att prata. Ledarna är de mest fantastiska och underbaraste männsikor jag någonsin träffat utöver ett par till förstås. Gemenskapen är så stark och man känner verkligen av att man bär på samma saker, man behöver inte säga något. Alla vet!! Efter andra kvällen var det precis som alla redan kände varann. Man kan vara sig själv fullt ut och aldrig skämmas. Och när någon blev ledsen fanns ALLA där, både ledare och deltagare.

Att delta på lägret är det bästa och roligaste jag har gjort i hela mitt liv, jag vill aldrig åka därifrån. Grinar helt hysteriskt varje gång. Lägret har betytt så oerhört mycket för mig och jag har växt enormt som person. Nedräkningen börjar så fort jag klivit av tåget i Göteborgstrakten, jag vill ju stanna kvar i tryggheten, gemenskapen och kärleken.

Maskrosbarn är mitt liv! <3>

Nya dikter, sparar de bästa till julen

Lägger upp några dikter som jag har skrivit!!

Jag har torkat dina tårar,
tagit emot dina slag.
Hållt din hand när du
har varit svag.
Allt jag någonsin fått igen,
är alla hårda ord från dig.
Hur jävla bra världen skulle va,
utan mig.
Du har aldrig funnits där,
lyssnat eller förstått,
hur illa du fått mig och mått.

Jag vill bara somna in,
slippa all motvind.
Alla saker som går i knas,
när du inte står kvar.
Jag vill bara leva,
men det är svårt när
du inte förstår.
Sen alla saker som går snett,
du förstår väl att det inte är lätt.
Hur ska jag klara dethär,
när du inte finns där?

Livet kan ibland kännas som en pina,
ett speciellt öde vi tvingas genomlida.
De finns de som slår, kastar skit eller
rent ut sakt förstör våra liv.
Vi kämpar och kämpar emot alla nedslag,
tårar och svek som försöker få oss ner.
Om du bara tar min hand lovar jag dig,
att vi tillsammans ska ro i land.
Ta oss igenom all skit, alla jobbiga stunder
du bara vill fly från.
Alla minnen som bara börjar om,
ångestklumpen som vägrar släppa taget om din famn.

Blickar bort mot himlen,
försöker se alla glada minnen.
Känns tungt det där,
när jag bär en trasig själ.
Spelar ingen roll vad ni än
säger eller gör,
det lever alltid kvar.
Det ni gjorde mot mig,
är långt ifrån okej.
Har släppt taget om dig,
dags att börja leva för mig.
Från och med nu finns inte du.

Tårarna forsar ner som strömmar,
jag försöker men jag kan inte glömma.
Svek efter svek, allting tycks bara tas som lek.
Du vet inte hur ont det gör,
smärtan som sågar i min själ.
Det är då inte lätt,
när ingenting alls går rätt.
Du vill att jag ska lita på dig,
men allt du gör är att ljuga för mig.
Kommer aldrig någonsin att förstå,
hur du kunde skada mig så?

Föreläsa om mitt liv

Dagarna bara springer iväg och just nu har jag fullt upp, som vanligt skulle vissa av er säga. Men att gå i 2:an på gymnasiet tar ganska mycket på krafterna, sen ska jag ju hinna träffa min underbara vänner, träna och hålla i scoutmöterna. Och för er som inte vet det ska jag ut och hålla min första föreläsning om mitt liv, läskigt men värt. Det är ju något jag verkligen brinner för att hjälpa andra och man måste ju börja någonstans. Min lärare är inte positiv till det men det är MITT LIV ingen annans. Det gör ju ingen skillnad om jag gör det nu eller om ett halvår jag kommer fortfarande att behöva göra det till vårt projektarbete i 3:an sen. Att vara personlig inger förståelse och folk berörs. Det blir äkta. Självklart menar jag inte att vara för personlig, det finns en gräns.

Oavsett vad jag får för reaktioner så vet jag vad jag står, att det är min verklighet och den skäms jag inte för. Jag tänker inte skämmas över någon jag inte kan styra över.

"Maya, du är bara 17 år.!!" Jag vet!!!

Ambulans & Dahlis

I fredags var det nära att skolan ringde efter en ambulans efter att ha satt i halsen, men det ville jag inte. Jag kunde inte andas, fick feber men de trodde mest det var ångest, kallsvettig, illamående, yr och svimfärdig. Kompisar kom fram och höll upp mina armar, ringde på hjälp, sprang efter lärare och personal. Stod mitt i bamba och sträva efter luft men jag kunde inte andas. De fick upp mig till ett rum i matsalen, lärare, kompisar, bamba personal och rektorn kommer in till oss där min lärare och 3 andra vänner sitter. Jag blundar, helt borta. Rektorn ringer hem och det slutar med att min fosterpappa får komma och hämta mig. Egentligen skulle vi till vårdcentralen men jag ville inte, ville bara komma hem. Kramar alla! Tack för att ni var så fina och väntade hos mig!

På kvällen var jag social med mina fina lillasyster Sara Dahlqvist och pratade med henne i 5 timmar i sträck. 22.00-03.00 sen satt vi och chattade på msn. Skev på mitt tal som jag ska ha när jag ska föreläsa om mitt liv om 2 veckor. Ganska galet och lite skrämmande faktiskt, men det kommer gå så jävla bra!!! Jag vet det!

Livs bästa födelsedag!!

Jag gav min mamma sin livs bästa födelsedag, i alla fall den bästa på många år. Tror faktiskt aldrig jag sett min mamma vara så lycklig, glimten i hennes ögon.

Personalen hade dukat fram både tårta och enorma bullar, jättegoa verkligen. Vi sitter och pratar om lägret, pappa, Maya, mina kommande projekt men även hur allt svävar kring henne. Jag smiter in på hennes rum och hämtar datorn och visar bilder från lägret och återträffen. När jag läser upp dikter ur min enorma samling, sitter hon där med tårar i ögonen. Även personalen lyssnar och tycker de är grymma, berättar för dem om maskrosbarn + kommande projekt.


Jag åt middag där tillsammans med de boendena: 3 biolära, 2 manier, 1 psykos.


I väntan på att min gamla jourhemsfamilj skulle hämta mig satt vi och kollade på idol tillsammans med det andra boendena. Jag lade armen om henne och jag kunde riktigt känna hur hela hon fylldes med lycka och kärlek. Hon kände sig viktig, betydelsefull, att hon var någon. Hon var mamma.


3 veckor sen är jag med min kära Maskrosfamilj igen, min riktiga familj!!

Soc-möte med pappa

Jag måste bli bättre på att blogga och inte bara göra det i omgångar.

Förrförra veckan var jag ialla fall på soc-möte tillsammans med min far igen, ett möte bara för att träffas. Vi pratade om maskrosbarn och lite om julen. Sen sitter han där och säger att julen ofta är en tuff tid när det inte funkar hemma, att inga barn ska behöva ha det så....men vad var det du gjorde mot oss? Hur blind kan man vara? Du må va bokstavligt blind, men jag bryr mig inte. Jag vet vad som har hänt och genom acceptans mår jag mycket bättre. Du kan inte såra mig mer.

En annan sak han sitter och frågar om jag kan tänka mig att äta middag hos honom..."Sen när kan du laga mat?" Jag har tagit hand om både mig och min familj sen jag var 11år.



"Man slutar aldrig att överaskas!!"

Skolan

Det blev en sen natt igår igen, skrev den där jävla uppsatsen jag verkligen saknade motvation och ork att skriva. Uppsatsen om misshandel. Kom inte i säng förrän 02.00 precis som vanligt, så man kan säga att jag var rätt död i morse.

Jag vet inte hur/när/varför men har skadat mig på nått knasigt sätt så kan knappt gå. Smärta från lårbenshalsen ner till knät så går runt och haltar runt, inte kul. Dessutom måste jag träna och kan säga som så att det går lagom bra när man har så ont.

Har gått runt och sett ut ett monster idag, svart under ögonen-brist på sömn, fick en stark parfymerad body lotion på mig- allergisk reaktion. Helt röda och tårfyllda ögon, men jag var ju inte ledsen på riktigt.

Efter skolan gick jag hem och hamnade i koma, sov från 15.30-20.00 och var fortfarande trött när jag vaknade. Min fosterfar höll på i rummet intill och greja, sprang genom mitt rätt mycket. Jag ska få större rum nämligen!!

Förlåt

Det där med maskros-julen gjorde många förvirrade vilket absolut inte var meningen. Jag tror att jag missuppfattade Sandra lite när jag pratade med henne. Och när jag skrev "utsatta" menar jag de som inte kan vara hemma av olika anledingar, att de skulle prioriteras i första hand. Ingen tvekan, så ska det vara. Har pratat med Sandra efter inlägget och hon TROR inte att det ska vara några problem för de andra. att de som vill troligtvis kommer få åka. De ska göra allt som går för att alla som vill ska få, men resurserna är begränsade.

Förlåt att jag skapat oro hos er, är nog inga problem.

Knas dag!! Mysíga samtal

Hur ska jag orka bloggen en natt som denna, är så sjukt trött!!


Blev en sen natt igår igen, lade mig inte förrän 02.00 och klockan ringde 04.45 undeerbart!!! Och det sjuka var att jag inte ens var trött, snarare tvärtom. Tog bussen 06.33 och allt var en enda stor röra i det katastrofala snövädret. Bussen kunde inte köra rätt väg och allt blev bara fel. En tant som började gråta när jag sa att jag skulle sluta, fina!!

"DU får ta hand om dig lille vän, varit så kul att lära känna dig. Lycka till med allt, du kommer få så fina barn. Jag älskar dig!! "

Efter jobbet när jag väl givit mig av missade jag såklart bussen och fick gå ner till den andra där den precis hinner köra!! Sätter mig på bussen in till stan och träffar min fina barndomsvän Phibi. Strosar runt och kollar på flytta hemifrån prylar, hittar några kastruller som jag blir kär i. Jag vet, jag är galen!!! Bli kär i kastruller, normalt!!

För att inte glömma pratade jag med 4 helt fantastiska kämpar, alla lika fantastiska men unika och grymma på sina sätt!!! Madelen, Sandra Hinz, Malin Knas Hägerström, Bonnie Fridh!! Imorgon ska jag ringa Dessis, Sara Dahlqvist, Sussie!!! Ska bli mysigt att få prata igen!! Ni vet att jag alltid finns här oavsett vad. Alla andra Maskroskämpar med!!!

Min senaste dikt (nattens verk) blev riktigt bra om jag får säga det själv!!!!

Mys & skrämmade samtal från Sandra

Fick ett underbart och jättemysigt samtal från Sandra idag, men samtidigt gjorde det ont inom mig. Fick beskedet att jag kanske inte får åka till julen, att de mest utsatta prioriteras först. Självklart ska det vara så, men det känns som jag kommer gå sönder om jag inte får åka. Att här har man räknat ner sedan man kom från himmelriket i Hälsningland, o sen inte få åka. Julen kommer bli en stor jävla besvikelse om jag inte får åka, en glädjelös sådan. Känns som jag ska sluta förvänta mig saker, kommer bli så knäckt om jag inte får.

Varit duktig och invigt "den rosa cykeln" jag fick av soc för nån månad sen, jobbat hela dagen. Min lärare var på besök på äldreboendet och precis som hon förväntat sig var det inga problem. Det där klarar jag ju galant!!!

Madde-du måste ladda upp bilderna från igår!!!!!!!

Ett skrik på hjälp!!

Alla mina dikter är formade av mina känslor, alltså alltid sanna!! Dikten som ni nedan kommer få ta del av har skapat många tårar.

Ett skrik på hjälp
En vädjan om förändring
Förtvivlan & maktlöshet


Orkar inte leva som jag gör,
kanske bäst att jag dör.
Ingen som mig vill förstå,
inte någon som hör på.
Ångest hit, smärta dit,
aldrig fri från smärtans strid.
Jag är bara ett oskyldigt barn,
kan inte jag också få må bra,
tacksam för bara en dag!!?

Soc-möte igen

Dagen inleddes av ett soc-möte tillsammans med min far i Tuve, som mest handlade om att träffas och stämma av. Till min förvåning frågar min pappa om jag vill äta middag hos honom någon dag. Första tanken som slog mig var: "Va, du, laga mat, hur är det möjligt?" Har tagit hand om hushållet och familjen sedan jag var 11år gammal. En annan sak var hur julen skulle firas, så kom vi in på att det ofta är en jobbig tid, att det drabbar barnen. Inga barn som borde få ha det så osv. "Men hallå, det var precis det du gjorde mot mig!!"

Efter mötet hinner jag frysa ihjäl innan bussen kommer, det är så kallt!! Vid svarta tavlan möter jag upp flickan som bär namnet Madelen. Ger eller får en stor kram är svårt att säga, kramar är alltid mysiga! Vi fortsätter längs stadens gator in i Femman huset och sätter oss på ett mysigt Cafe, pratar om både läger, mående, vad som komma skall osv. Ut för att låta henne röka en cigg som tär på hennes lungor-hon har lovat att sluta. Fortsätter att strösa runt inne i Femman, hittar massa knasiga föremål som självklart är värda att prövas. Visst ser man ut som jag vet inte vad men lite kul ska man ha.

Såg att Therese hade ringt men inte svarade hon när man ringde upp inte. Hon ringer väl upp när hon har tid antar jag, blivit framskjutet i flera dagar nu.

Imorgon ringer iallafall min SANDRA, det kan jag räkna med. Hon håller alltid det hon lovar, behöver aldrig vara orolig. Hon är min finaste gåva, den underbaraste av dem alla.

Maskrosbarns ÅTERTRÄFF

Dålig uppdatering jag vet- vore det inte för Madde så skulle jag säkerligen inte ha skrivit idag.

Höstlovsveckan tillbringade jag med min kära och efterlängtade maskrosfamilj, en helt fantastisk tid. Vi lekte lekar, myste och tog hand om varandra. Lite annorlunda än sommarens läger, nu var vi ungefär 80 personer. Vet ni vad det värsta var, att inte få duscha på 5 dagar, eller gå på toa-visserligen hade vi bajamajor men ändå. Tyckte det var så mysigt det kunde vara! Gick runt och kramade alla precis som min period hade blivit vana vid.

Jag trodde verkligen att jag skulle dö av glädje när jag såg Sandra stå där längs bussen, att jag efter 10 veckors väntan fick kramas igen. Sandra stod och hoppade också av glädje antar jag! På något underligt sätt kände jag mig ganska lättad, att jag äntligen var hemma igen, där jag alltid borde vara! Hon fyller mitt hjärta med så mycket kärlek och lycka, jag skulle ALDRIG klarar av ett liv utan henne. Hon gör mig så himla stark och modig, med henne vid min sida känns inget svårt. Så fruktansvärt lycklig över att ha dig i mitt liv!!

Jag tror aldrig att jag har gråtit så mycket i mitt liv som när jag skulle åka tillbaka till Göteborg. Det var först när jag såg Emelie gråta som jag började inse att det snart var dags för mig. När bussen hade kommit och det var dags att åka bröt jag ihop, alla försökte lugna mig men det gick inte. Letade förtvivlat efter Sandra utan resultat, helt förstörd. Fick inte säga hejdå eller "vi ses" vilket gjorde att jag kände mig så fruktansvärt ensam. Det gjorde så ont att inte få ge det där kramarna eller berätta hur betydelsefull och underbar hon är. Grät hysteriskt hela vägen till tågstationen där Denise försökte lugna mig. "Maya andas, du kan inte gråta såhär mycket!! Det är inte bra för din kropp." Oavsett vad hon sa kunde hon inte lugna mig, ögonen var helt rödsprängda av tårar. Låg i Saras famn hela bussresan in till Huddiksvall station. Tack för att du finns fina och underbara person!!

Men vi ses ju om 34 dagar kära familj, känns som en evighet!! Saknar er enormt mycket, ni är mitt hjärta!! Pussar och kramar

Sandra -leva på dina ord tills vi ses!!!!

Idag fick jag ett supermysigt samtal från Sandra, så nu kan jag leva på hennes ord tills jag ger henne alla tusentals kramar jag har lovat. Du gör mig så fruktansvärt lycklig och finns alltid där oavsett, du har alltid tid. DU BRYR DIG PÅ RIKTIGT!!! Läääääängtar något otroligt efter att sitta med tee i Caribien och bara babbla om allt som är!!! Alltid lika underbart att se din bild på telefonen när du ringer, gör mig lycklig redan innan jag svarar. När jag gråter så torkar du mina tårar, när jag skrattar fylls hela mig med glädjetårar. Tycker så mycket om dig!! Du fyller glädje och lycka i hela mig!!

Precis som halsbandet du gav mig!!! "Tillsammans blir vi till!!" Utan dig skulle inte universum vara desamma. "Kärlek är början, mitten och slutet, - du är kärlek." Det skulle inte vara lika kramigt utan mig tror jag, inte lika knasig humor!!! Inte lika många knasiga deltagare i Caribien som inte vill lägga sig!!! Som vill sitta uppe o prata när alla ska sova!! DU betyder så galet mycket för mig, Sandra!!!! Utan dig, ingen mig!!!

Sjukt mycket innan återträffen!!!!

Händer så sjukt mycket grejer innan återträffen, dagarna går i ett. Nya saker varje dag!!

Måndag: Soc-möte + Phibi
Tisdag: Mamma + ett maskrosbarn
Onsdag: Hemlig ledarsak
Torsdag: Jobba kväll
Fredag: Jobba morgon + Lilltösa
Lördag: Lilltösa
Söndag: Lilltösa
Måndag: Mamma?
Tisdag: HÄLSINGLAND YEESSSSS!!!!!!

Soc-möte med far

Imorgon är tanken att jag ska träffa socialen vid 15.00, då även min far är ditbjuden för att fylla i lite papper. Jag har inga som helst förväntningar, det går inte när det gäller honom. Han har svikit mig så många gånger, jag bryr mig inte heller för den delen. Kommer han så kommer han, om inte fine. DIN ABSOLUT SISTA CHANS!!!! Om du bara hade velat, hade du kämpat för att få träffa mig men icke sa nicke.

Även om han dyker upp eller ej kommer jag att prata enskilt med min socialsekriterare, om några ting som berör mig för tillfället. Så träffen blir inte helt onödig, jag kommer behöva åka dit i vilket fall.

Sedan blir det iväg till stan och träffa min finaste och underbara barndomsvän Phibi, ängeln från ovan. Ska bli jättemysigt, ett tag sen nu!! Förresten hon kom 3:a i någon landslagtävling i brottning, visst är hon mäktigt grym? Kärlek!!!

Träffen med mamma

Dålig uppdatering, jag vet!!! Haft så mycket att stå i.

I torsdags träffade jag min mamma på stadsbiblan för att gemensamt ta spårvagnen till gruppboendet hon bor på. Träffade på min lärare som jag pratat en del med, inga problem. På boendet möts jag av att en dam ropar genom en öppen dörr på min mor, hon går in ber mig att följa med. Hälsar och sedan ut och in i uppehållsrummet och vidare in på min mors rum. Hänger av oss och sätter oss i köket, där personalen dukat fram både kaffe/tee och bullar. Där satt vi 3 timmar ungefär, tiden bara flög iväg.
Efter 3års uppehåll har vi återupptagit kontakten vilket känns bra, nu börjar vi om helt. Allt det gamla ligger på hyllan, skulle bara göra mig illa om jag skulle gå runt o tänka på det. En ny början, en ny framtid, ett nytt liv med en ny relation med mamman jag alltid saknat. På något vänster kände jag mig så fruktansvärt nöjd efteråt, lycklig och tillfreds med mig själv. På tisdag ska vi ses igen och därefter ska jag träffa ett 21årigt maskrosbarn.

Nu är det bara 8 dagar kvar till alla underbara maskrossjälar är samlade hemma i vårt egna Sörfjärden!! Nya äventyret bär av!! Kärlek till er alla!!! Ni betyder allt!!!

Jag valde inte att leva

Det var inte det här livet jag valde att leva, inte att födas i en dysfunktionell familj. Hur skulle vardagen någonsin gå ihop om det inte vore för mig, er lilla obetydelsefulla dotter som gjorde allt. Tog hand om er när ni var sjuka, när ni sket i allt, när ingen orkade, när någon söp ihjäl sig!! Ni borde vara tacksamma, inte besvikna o betrakta mig som skit.

Jag gav er så många chanser men någonstans går väl ändå gränsen, man kan inte behandla en människa hur som helst utan konsekvenser? Gränsen passerades för längesen men vad kunde jag göra, jag hade ju inget val? Jag var ju tvungen att lyssna på socialen som gav er chans på chans utan verkan.

Titta på mig idag, vad ser du? Titta långt in!! Kan du se? Jag växer mig starkare och starkare för varje dag. "Det som inte dödar en gör en bara starkare". Jag trodde aldrig att jag skulle stå där jag är idag, så stark, modig och stabil som jag faktiskt är. Har slutat bry mig om vad ni gör så länge det inte drabbar mig, ni får säga/göra vad ni vill. Jag tar inte åt mig, ni kan inte längre såra mig, jag är för stark. Dessutom har jag hittat några som verkligen älskar mig och bryr sig, tror inte ni ens förstår innebörden av de orden. Jag lever mina drömmar, sätter egna gränser och har lärt mig att säga nej. Även att det är okej att misslyckas, jag tror på lyckan i alla lägen.

Hur illa min familj än har gjort mig har det bara gjort mig starkare, gett mig erfarenhet och andra förutsättningar än andra. Jag är stolt över att vara den jag är idag och glad att jag genomgått det jag har för att kunna använda/hjälpa andra i samma situation. För några år sedan fick ingen komma nära eller krama mig, kunde inte föra ett samtal om det som skedde bakom låsta dörrar. Inte heller kunde jag gråta, blivit sårad för många gånger. Idag pratar jag helt ärligt och öppet om det utan att tycka att det är svårt/jobbigt. Kramar ihjäl folk!! Finns alltid där o hjälper folk. Hade heller aldrig fått åka på Maskrosbarns läger!! Stolt MASKROSBARN <3

Ni är så starka som kämpar därute och jag lovar att vi ska klara av dethär tillsammans. Du behöver bara sträcka ut din hand så jag kan hjälpa dig, jag vet hur det är, hur ont det i vissa lägen gör. Maskrosbarn 4-life <3

Besöka mamma

På torsdag ska jag besöka min mammas boende och för första gången på många år "lagligt" alltid fått gömma oss. Alltid fått så mycket skit av alla som hittat eller kommit på. Det är mitt liv, jag gör vad jag vill och tänker inte bry mig. Det får bli som det blir helt enkelt.

Eftersom min förkylning aldrig tycks gå över köpte jag mig en stegräknare igår, hålla motvationen. Får gå ut på promenader istället för intensiv träning som jag brukar. Idag gick jag hem från praktiken och utöver en lång promis. 13579 steg!!

15 dagar <3

Första dagen på världens bästa äldreboende

Min handledare på praktiken fick sig allt en chock när hon såg att jag kom, en positiv sådan. Vi satte ihop ett schema, ska jobba hela helgen. Så bra att jag har samma handledare som tidigare, minns inte hur men har berättat för henne för ett tag sen om mitt liv. Vi kom in på att jag hade många syskon o så flöt allt bara på. Hon tyckte jag skulle lugna mig när jag berättade om vad jag vill och skulle göra.

Vissa personer kommer man närmre än andra och vissa kanske är menade att man ska prata med, jag menar jag går ju inte runt och berättar för alla, långt ifrån. Jag berättar bara för såna som jag litar på och har förtroende för, den skaran växer. Efter praktiken gick jag hela vägen hem från praktiken och stegräknaren stod på 7171 men tror den stod på 2000 redan innan jag började gå. För tillfället står den på 8051steg.

Fick bokningsnr av Michaela idag!! Nice!! 15 dagar <3 Kommer gå jättefort nu när jag jobbar, dagarna bara flyter förbi. Speciellt när man jobbar helger!! Vilka vill ha en kram på återträffen?

(Bilden är lånad och kommer inte från boendet där jag jobbar)

Min lilla prinsessa

Kommer precis hem från min lillasysters fosterfamilj, tillbringat helgen där. Jag har varit lycklig fullt ut, det är alltid ett tomrum inom mig att vara ifrån henne. En saknad av den mest betydelsefulla personen i mitt liv.

Drog in en sväng till stan med finaste Phibi och shoppade lite, sen det vi absolut inte får köpa, köpte vi!! Tur att jag har dig, världen skulle absolut inte vara desamma utan dig!! Älskar dig, du vet allt om mig och jag om dig!! Ingen behöver någonsin skämmas hur pinsamt det än är. DU är min finaste gåva. Äkta vänskap spricker aldrig!! 15år nu och mer blir det. Lämnar dig aldrig, älskar dig!!

Imorgon börjar min praktik på ett äldreboende, ska bli superkul...tror jag!!?

Återträff om 16 dagar <3

Oacceptabelt

Försökte få tag i mamma men hon var inte hemma, på boendet alltså. Personalen saknar verkligen empati och är så fruktansvärt otrevliga, jag menar jag är bara ett barn vars mamma bor där. Dom sa bara: Aha, vad vill du då? Vadå brukar du träffa henne? Precis som bara för att hon är sjuk så borde jag inte? Spelar ingen roll hur sjuk min mamma än är hon kommer alltid att förbli min mamma. Jag kommer alltid att älska henne oavsett skick. Det är verkligen oacceptabelt att bemöta någon sådär, jag ska inte ens behöva förklara mig. "Jag är hennes dotter och vill prata med henne?" Vad är ditt problem egentligen, det är väl helt uppenbart att ens dotter ska få prata med sin mamma? Hoppas dom säger till henne att ringa mig bara.

Hade ett prov som jag helt hade glömt av att plugga till men det gick rätt bra ändå, tack o lov!! Demens har jag ganska bra koll på nu efter både förläsningar och faktauppsatser. 2 nya prov imån, ett i teckenspråk och ett i naturkunskap. Underbart eller inte. Får stå ut sen har jag APU, kanske ska vara på ett gruppboende för funktionsnedsatta barn. Antingen det eller äldreboendet, får svar imån!!!

ALDRIG OKEJ ATT KRÄNKA NÅGON!!!!!!!!!!

Det är aldrig okej att kränka någon oavsett metod, att fälla kommentarer om en viss persons utseende eller agerande. Det är så himla fegt att ge sig på en svagare person och att dessutom folket står brevid den som utför denna handling. Oacceptabelt!! Hellre står jag ensam bredvid personen som far illa. Just idag hände detta, en tjej i klassen utsattes av en annan i klassen, blev jätteledsen och kunde knappt andas. Sjukt, har de inget vettigare för sig än att såra folk. Jag tog med henne ut och vi satte oss och pratade lite, ska ev vara med och prata med lärarna om det. Min famn kommer alltid vara öppen för andra, kommer alltid ställa upp!!

Respekt-vad är det egentligen?

Folk verkar sig veta det så väl men inte respekterar de folk? Trodde man lärde sig hur man ska bemöta andra i förskolan? Tydligen inte!! Spelar ingen roll vad folk har för "anledningar" till att kränka, det är ALDRIG OKEJ. Blir så trött på detta. Jag har haft det tufft men inte går jag runt och skadar folk varken psykiskt eller fysiskt.

Var och tittade på en respektutställning idag också, så hände detta. Tydligen gick informationen INTE in.

Övningskörde med fosterpappa idag, gick rätt bra!! KUL!! Hann chatta en liten stund med Denise innan hon skulle lägga sig=) Vi ska prata mer på återträffen om en sak) NICE!!LÄNGTAR!! 20 dagar <3

Föreläsningen gick galant

Kom precis hem, föreläsningen gick som smort. Fick ett mycket gott omdöme och var bäst av alla idag, grymt nöjd. Så grymt bra arbete, välorganiserat, bra planering och väldigt bra saker. Vi genomförde en rad olika aktiviteter såsom: Tantgympa, allsång, diktläsning, högtidskort,memory, psalmer, blommor, kalender.

Hur ni det gick ihop klarade jag matte B provet galant, nöjd. Så skönt att slippa ha den hakandes efter mig.

Just nu är jag så sjukt trött och funderar stort på att lägga mig och sova en stund, som ett litet barn "sova middag"!! Trött flicka efter hårt arbete. Bara 2 dagar kvar i skolan sen börjar APU:N på måndag. Ska eventuellt träffa ett maskrosbarn nu nån dag nästa vecka och prata lite mer. Ska bli kul!!

Just nu är hela min klass fuckup, alla är så sura och griniga på varann i klassen. Så omogna grejer också. Kan de aldrig växa upp? Inte alla men ganska många. Själv känner jag mig ganska neutral, står inte på någons sida, kör mitt eget race. Orkar inte bry mig. Har folk inget roligare för sig än att bråka? Seriöst?

Plugg!! 22 dagar kvar nedräkning!!!

Skolan är ett segt moment men ett måste om man vill vidare här i livet, de må vara jobbigt och överdrivet tråkigt ibland men ett måste. Jag vill ju ha en utbildning och kunna arbeta med det jag vill senare i livet, ska det jag drömmer om. Hur som helst är det iallafall dags att föreläsa imorgon, ska bli kul!! Måste baka en kladdkaka nu innan som jag ska bju på.

Hade lite egen tid med min nya mentor precis som alla andra elever har, där man kan ta upp eller prata om saker som känns aktuellt. Jag berättade om mitt liv, om min familj och hur allt ligger till. Hennes reaktion: "Fyfan, vad hemskt!!" Du är en sån klipsk tjej som alltid säger ifrån när saker inte stämmer eller funkar, står för vad du säger. Att du dessutom har gått igenom detta och är så positiv och aktiv i skolan med goda betyg är helt fantastiskt. Du gör alltid ditt bästa och har en sån positiv inställning till allt och verkligen vill alla väl."

Ska eventuellt åka och kolla på hästen på onsdag, ska bli super kul verkligen!!! Längtar!! Jag och hästar= LYCKA!!! Finns ingen annan plats jag har så kul förutom Hälsingland. Då kan man verkligen släppa allt, rida ifrån alla bekymmer!!! Bara vara!!

22 dagar tills tåget mot Hälsingland bär av!!! Jag dööööööör!!! Längtar så enormt mycket!!! Åh Mia skulle ha kommit in och chattat idag men vart håller du hus? Saknar dig ju!!!

Dagens

Idag har jag varit på släktkalas tillsammans med min fosterfamilj i Onsala, ganska mysigt men mycket barnaspring. Tänk när man var så liten, ingen rolig tid. Vi hade köpt en traktor till min fosterfars far som fyllde 65år.

Jag har hittat en häst nu, äntligen!!!! Är så himla lycklig, har verkligen saknat ridningen. Hästen kommer vara min på halvtid om allt funkar mellan oss. Ska eventuellt kolla på den nu i veckan. Ååååh vad jag läääääängtar!!!!!

2 dagar kvar nu innan föreläsningen, superkul!!!! Inte så farligt nervös faktiskt. Vi ska baka och ha med oss fika till publiken, min supergoa kladdkaka!!!! Skulle kunna avslöja vad som händer men det vore fel, allt ska bli en överaskning tycker jag!!!!

23 dagar kvar till "det nya äventyret". Shiiit vad jag längtar!!! Och jag saknar THERESÉS äpplepaj!!!! Mums!!!

Det går att överleva

Jag har aldrig varit viktig eller betydelsefull för någon, aldrig gjort annat än att funnits till.

Jag har slitit mig igenom skolan, kämpat mig fram genom alla motgångar och tvivel utan att någon fanns där. Det som till ytan för "vanliga barn" är onormalt vilket vill säga det liv jag levde, blev till normen, för mig var det ju normalt. Hemma har jag aldrig fått känna trygghet eller någon som helst omtanke, jag har bara varit "Flickan som inte dög, misstaget" Precis som pappa alltid sagt: "att jag är ett misstag". Min bror har alltid varit bättre, det jag presterade var inte bra nog. Både psykisk och fysisk misshandel, sexuella övergrepp av en närstående till familjen.

Man kan aldrig styra över det som händer eller det som har skett, gäller att acceptera och försöka förstå. Det är heller aldrig ditt fel att din/dina föräldrar är sjuka, även om de ibland försöker lägga skulden på dig. Vissa saker kan ta väldigt lång tid att acceptera eller iallafall försöka förstå.

Titta på mig idag, se hur stark och stadigt jag står trots allt jag i genomgått under alla år. "Det går att må bra trots att man har mått väldigt dåligt." Det går att överleva. "Det är okej att falla bara man reser sig upp igen, man måste få vara ledsen och känna sina känslor ibland. Känna att man lever. Idag bor jag hos en kärleksfull familj där jag kan känna trygghet och att vara uppskattad. Spelar ingen roll hur illa min familj än har gjort mig, det är framtiden som är viktig, det gamla är passerade tider. Jag väljer själv hur mitt liv ska vara, vilka drömmar och mål jag strider efter, dessutom kommer jag att LYCKAS.

Min mamma mailade mig idag, tycker hon är så stark som kämpar så trots det skick hon är i. Hon pluggar upp matten för att sedan kunna utbilda sig vidare, så stark. Tillsammans ska vi allt klara av dethär, visst mamma? Till ytan ser hon väldigt sjuk ut, går inte att gå miste om att hon är sjuk. Jag älskar dig!!

Dikt till Sandra

Efter en kort chattkonversation med Sandra igår, skrev jag även en dikt till henne. Hon är ju helt fantastisk hon med och väldigt betydelsefull. Vad jag längtar efter att få träffa alla igen!! Dikten kommer ni få ta del av nedanför.

Du är stjärnan på himlen,

som leder oss vägen.

Du strålar så vacker,

jag vill va dig nära.

Alla dagar utan dig,

är en saknad för mig.

När livet känns tufft och kallt,

låter du mig gråta i din famn.

Alla stunder som tynger mig,

vet jag att jag alltid kan ringa till dig.

Så himla underbar på alla sätt,

tillsammans blir allting lätt.

Utan dig klarar jag mig ej,

så snälla lämna mig inte?

Du ger mig styrka och mod,

att överleva på denna jord.

Föreläsningen närmar sig

Föreläsningen är flyttad till tisdag ännu bättre, äntligen får vi genomföra detta moment. Jag presenterade den för lärarna idag för att få en respons, vilket de var mycket positvia till. Känner mig så nöjd med det vi åstadkommit. Tror vi höll på 5 timmar med bara förberedelser och noggrann planering. Ska bli grymt kul, tro det eller ej.

Klockan 04.45 fick jag ett samtal från en tjej som hade en tuff tid där något allvarligt hade hänt, jag är alltid nårbar, oftast ialla fall. Hon mådde bättre eller så bra det gick efter vårt nattliga samtal. Är glad att jag kan finnas för andra. Just nu är jag lite trött, skolan tär på krafterna.

25 dagar!!

Underbara Denise fyller år igår

Igår fyllde underbara Denise år och jag skrev en söt liten dikt till denna fantastiska person! Nedanför kommer ni få ta del av den!! Borde finnas fler som du, helt magisk!! Du är kärlek!!

Du är så himla go och rar,

du gör hela världen underbar.

Att vara ifrån dig känns

så tomt för mig.

Du fyller dagen med lycka,

får oss att glömma sorg.

Hela världen tar du med en storm,

söta och underbara mammatroll.

DU är stjärna på himlen,

som skyddar.

Utan dig, ingen mig!

Saknar dig hur mycket som helst!
Du är så himla bäst!!

Längtar efter att få föreläsa nästa vecka

Idag har vi fortsatt planeringen inför nästa fredags förläsning, som jag nästan längtar efter. Och jag som alltid tyckt att det har varit jobbigt att stå och prata inför folk, vad har hänt? Kan man verkligen längta efter något man alltid hatat? Måste ha varit för det enorma stödet sist jag föreläste. Dessutom när den är över så har jag apu ska bli grymt kul, sen HÄLSINGLAND!!!

Det har verkligen hänt massor sedan jag kom från lägret, jag menar jag har blivit starkare som person och betydligt modigare. Det som förut kändes omöjligt och svårt är inte längre någon utmaning. Jag har börjat tro på mig själv, att jag verkligen klarar av vissa saker som att föreläsa inför publik. Berättar för fler och fler om min uppväxt och det känns varken jobbigt eller svårt. Har kommit till insikt vad jag, Maya har för drömmar och mål, vad som är meningen med mitt liv.

Meningen med Mayas liv är: att finnas där, stötta, hjälpa andra.

Matte B-prov

Otroligt nog var matte B provet inte alls lika svårt som jag hade förväntat mig, kändes ganska bra. Egentligen tänkte jag vara sjuk och göra det vid ett senare tillfälle, men skönt att det är över nu. Jag och en tjej i klassen satt och pratade om mitt liv eftersom en lärare kom in på det. "Åh gud va hemskt!!" Men snälla! Ingen fara med mig, jag mår ju bra nu. Vissa behöver bara växa upp!!

Precis som bara för att min familj inte fungerar eller har problem behöver jag också ha det? Inte direkt!! Det är ju inget fel på varken mig, min bror eller min lillasyster. Acceptans är nyckeln till lycka!!

Efter skolan somnade jag och sov ända tills min fosterpappa kom in och sa "Ligger du här och sover, hallå" Klockan var typ 17.00 första gången han kom in, andra 18.30, kom inte upp förrän 19.30. Trött flicka!! Mailat några maskrosbarn idag, eller svarat på mail, chattat och funnits där precis som det brukar vara. Mina dagar brukar se ut så!! Mycket stöttning till andra, jag finns alltid!! Brinner för att hjälpa andra. Kärlek till er!!!

"Det nya äventyret närmar sig" 28dagar

Idag har vi arbetat med demenstemat hela förmiddagen, förberett och diskuterat inför föreläsningen nästa fredag. En konflikt mellan 2 i gruppen.

Imorgon har jag prov i matte B så önska mig lycka till? Matte är verkligen inte mitt ämne men ska göra mitt bästa, mer kan jag ju inte göra.

Nu är det inte långt kvar innan resan hem till Sörfjärden bär av igen! "Det nya äventyret". För att vara exakt så är det 28dagar kvar, 1 vecka kvar i skolan sen 2 praktikveckor innan. Kommer gå så fort, längtar ihjäl mig!!!

Jag trodde aldrig att man kunde sakna något såhär mycket, aldrig att jag skulle knyta så starka band på så kort tid, eller att det skulle betyda såhär mycket. Första tanken när jag vaknar och sista innan jag går och lägger mig. "Varför kunde vi inte alltid stanna kvar där på gården, leva det liv ledarna gav oss, de liv det själva aldrig fick, det som för dom och många av oss idag bara är en dröm." Vi skulle leva lyckligt föralltid som en enda som lycklig familj!!" Kärlek!!!

Underbara Mia

Mia är så himla underbar, satt och pratade minnen och lite annat på chatten!! Alltid lika glad när hon loggar in eller mailar mig. Skrev en liten dikt till henne som hon tyckte om, hon skulle lägga upp den på sin blogg!! Söt!!

Dikt:

Hon strålar som solen,
Mia är den underbaraste på jorden.

Alltid finns hon där,

oavsett det hon bär i sin själ.

När allt känns tufft och kallt,

sträcker hon ut sin varma hand.

Finns ingen som du,

inte någon som strålar lika

kärleksfullt som du.
Du finns alltid hos mig,

och gud vad jag saknar dig!

Tillsammans hand i hand,
klarar vi allt!

Dikter

1. Maskrosbarnen strålar vackra som de är,
men inuti finns det en trasig själ.
Jag lovar er, jag kommer alltid finnas här.
Det som finns bakom er mur,
kommer sakta men säkert brytas ner nu.
Sluta aldrig kämpa emot det som är,
du vet vad du är värd.
Även när vägen känns svår o kall,
jag lovar dig, tillsammans klarar vi allt!!

2. Du kan sparka o slå,
jag ställer mig upp ändå.
Det finns inget jag inte klarar av,
för jag är ett äkta maskrosbarn.
All smärta som finns i mitt hjärta,
all skit men ändå tog jag mig hit.
Min mamma må va sjuk o så,
men jag kan leva o må bra ändå.
Sen min så kallade far som super ihjäl sig,
fan varendaste dag.
Alla tårar efter allt som sårar,'
inte nån som finns där,
när livet är som det är.

3. Du valde bort din dotter,
mot spriten.
Jag var barnet,
som hamna mitt i skiten.
Det du gjorde mot mig,
finns alltid kvar,
jag glömmer aldrig hur det var.
Från en härlig far,
till alkholistens bar.
Det känns inte rätt,
din dotter borde vara prioritering nr 1.

Maskrosdagboken-kärlek

Igår satt jag och läste igenom dagboken från lägret, många skrattfyllda minnen, helt fantastiska personer. Jag kände mig så himla lycklig, ni fyller alltid min dag. Vad vore jag, lilla Maya utan er? Skulle aldrig klara mig utan er!!! Ni är lycka!! Dagarna gick alldeles för fort, om 14 dar ändå kunde vara en månad eller varför inte ett år. Skulle vara så underbart!!

Idag har jag varit så duktig och tränat som var ett tag sen sist!! Varit lite lat nu i sommar men man lever ju bara en gång! Nu kör vi på med träninen igen!! 5 dar/veckan som förut!! Köpte en till hund idag!! Har en sedan innan! Djur är väl alldeles för underbara?

Snart ska jag och min underbara barndomsvän som jag känt i 15år träffas, ska bara käka lite mat innan. Ett tag sen vi sågs, ska bli jättekul!! Utan henne skulle jag aldrig klara mig!! Bättre kompis kan man bara inte ha!! Kärlek!!!

Lillprinsen 3år

Vilken tuff och lång dag! Idag har vi firat min fosterbror som fyllde 3år igår, mysigt. Full rulle hela dagen, smörgåstårta fast de gillar inte jag, massa bullar, kakor, glasstårta. Dagens papparatzii!!(Tror jag tog 173 bilder) Efteråt fixa jag iordning allt, massa disk och bortplockning.

Gick ut en sväng och helt plötsligt föll jag till marken, benen vek sig och jag kunde knappt stå upp. Jag försökte ställa mig upp men det gick inte, tog ett tag men sen gick det men benen var fortfarande veka. Läskigt.

Soc-möte

Igår var jag på möte hos socialen för att höra om de ville hjälpa mig med lägenhet nu när jag fyller 18. De kunde inte svara men trodde det bästa vore om jag bodde kvar i familjehemmet, för omsorgens skull. Att jag alltid fått ta hand om mig själv och nu få igen men det var som barn jag behövde den, inte nu. Jag vill stå på egna ben och ta hand om mig själv. Skulle diskutera vidare och ta upp det med familjehemmet när vi träffas nästa gång i december. Kändes inte som det togs på allvar. Ska träffa dem i oktober men i helt fel syfte, för att fylla i några papper.

Om det nu skulle bli aktuellt kommer jag få en kontaktperson och därefter ett träningsboende. Innan dess kommer en utreding göras om soc anser att det är värt att lägga ner tid på, att de bästa vore att flytta.

Om man tänker efter så borde jag väl få välja själv eftersom jag är sol-placerad alltså frivilligt placerad, då borde jag få flytta om jag vill. Jag är väl vuxen nog att se vad som vore det bästa för mig, dessutom blir jag ju faktiskt 18år. Jag behöver ingen som tar hand om mig, jag klarar mig själv, kommer ha fortsatt kontakt med familjhemmet.

Mamma

Träffade mamma igår, hon sken verkligen upp som en sol när jag kom. Det kändes så naturligt, det var inte jobbigt alls. Kändes så bra och efteråt kände jag mig så nöjd och tillfreds. Jag har bestämt mig, jag har lämnat det gamla på hyllan och börjar om helt. Jag ska skapa en ny god relation med henne, det som har varit tänker jag då inte drunkna i, nu kör från början, ser inte det som hänt utan blickar mot framtiden.

Det tar sån onödig kraft om man skulle dränka sig i det som varit, det går ju fortfarande inte att ändra på eller göra ogjort. Nya tider nu, nya drömmar, ny framid. Jag är den ändå som kan styra över framtiden, hur jag väljer att skapa den.

Jag har bestämt att jag ska träffa henne minst 1 gång varannan vecka, bra start tycker jag efter 3års uppehåll. Man måste börja någonstans. Hon kommer alltid att vara min mamma oavsett hur sjuk hon än är, vad som än har hänt osv. Det är mitt liv, jag styr själv. Jag måste få gå min egen väg och besluta mina egna val utan att begränsas av andra.

Efter gryningen kommer morgonsolen alltid upp

Ibland måste man få må dåligt för att sedan kunna må bättre, jag mådde ganska dåligt precis nu innan sommaren, mycket ångest och så. Jag behövde tänka igenom allt och bearbeta det än en gång. Nu känner jag mig helt tillfreds med mig själv och allt omkring mig. Men egentligen är det inte heller konstigt om man tänker på mina trauman.

Lägret gav mig enorm styrka och mod att tro på mig själv och följa mina drömmar. Jag blev ännu starkare och fick kraft att våga gå min egen väg, inte längre behöva begränsas av andra. Jag behöver inte längre vara rädd för att göra misstag som tidigare, jag blir inte längre hatad (det är okej att göra misstag). Ingen som överger mig som förut.

Jag menar nu mår jag hur bra som helst, har ingen ångest och är så lycklig. Jag vet vad jag vill med mitt liv och att jag har människor som faktiskt bryr sig om mig, tror på mig. Jag följer mina drömmar oavsett om andra tycker om dom eller inte. Jag kämpar för det jag vill och accpeterar att jag inte kan förändra det som varit och siktar mot en framtid, som endast jag kan styra över.

Flytta

Nu är det bara 10 veckor kvar tills vi ses igen, känns som en evighet. Saknar alla så enormt mycket, ni betyder verkligen så mycket för mig.

Har försökt kontakta socialtjänsten men inte lyckats få tag i dem. Jag skulle vilja höra om de kan hjälpa mig med en lägenhet till sommaren när jag fyller 18. Vill stå på egna ben nu.

Hörs snart!!!

Framtid-nya tider nu!!

Det var allt ett bra tag sedan jag skrev.

Sommaren har varit så underbar speciellt lägret i Hälsingland. Saknar alla så enormt mycket, ni är verkligen hur underbara som helst!! Alla grymma ledare, galna lekar och tror aldrig jag har haft så kul i hela mitt liv:) Det som var så bra var att man kunde prata med alla, gemensamheten, tryggheten var enorm.

Förut kände jag mig så deppig och hade ångest varje dag men nu mår jag hur bra som helst, det skedde något med mig under sommaren. Har kommit till insikt med mig själv, vad jag tycker är viktigt och vad jag vill med mitt liv. Har kommit fram till att jag vill förändra mig själv, vända upp och ned på hela mitt liv och börja om från början helt enkelt, fast denna gången på riktigt. Det känns verkligen jättebra eftersom jag har hittat tillbaka till mig själv, lagt det gamla på hyllan och blickar frammåt. Tror på mina drömmar.

Om ungefär 10månader skall jag flytta hemifrån om jag kan få en lägenhet av socialen vilket jag jobbar på, för vill verkligen hemifrån. Vill inte att folk tar hand om mig, vill ha mitt eget. Skapa mitt eget liv. Frågan är bara om socialen låter mig flytta, men ska kämpa tills de ger med sig!! Om inte de godtar det skall jag ta kontakt med dom på maskrosbarn och höra om de kan hjälpa mig, kanske ringer och hör mig för innan jag tar kontakt med socialen. Sen blir det körkort när jag blir 18år också. Har börjat handla lite hushållsgrejer inför snar flytt.

Känner mig så himla stark, att inget någonsin skulle kunna skada mig mer. Förut var jag så sårbar men nu känns det som jag verkligen har lagt allt på hyllan. Jag är mycket positivare och tror på mig själv, att jag verkligen klarar av vissa saker som känns svårt.

Ska tatuera mig snart.

Pratade med en lärare idag om att jag tyckte MASKROSBARN ska komma och föreläsa på min skola + vad hon tyckte om att jag skulle prata med socialen ang lägenhet. Lite om hemmasituationen också. Känns lättare att berätta min historia än att be om hjälp.

Heldag med Lena

Kunde fan inte somna i natt, sovit 2 timmar och är inte trött. Sjukt! Hur mycket jag än försökte gick det inte att somna. Ångesten bultar på som bara den. Ibland känns det som man inte vill stänga av datorn o lägga sig för man vet vad som väntar...ångestskit..fan.!

Träffade Lena på Backaplan o shoppa lite babykläder till Carinas barnbarn, sen fika vi på ett cafe med paj..gott!!! Åkte hem till Lena o greja lite, hälsa på på henne jobb,(min gamla skola). Blev hemkörd innan de begav sig till Halmstad.

Grillade med familjen när jag kom hem=) Mysigt!

Pratat med massa folk från dikta också, kul att så många skriver. Känns som jag berättat min story hur många gånger som helst nu, + att jag blandar ihop alla..pinsamt! Känns så bra att dom uppskattar det så mycket, att de känner stöd. En sa: "Du är som en räddare i nöden för mig. <3 Jag fattar inte hur du kan lägga ner tid på mig när du har det mkt värre ändå..."

Ångestskit som vanligt!!! Aja, nu måste jag lägga mig fast jag vet inte om jag vill egentligen..med tanke på..du vet!!

Bup

Idag har jag varit på bup igen, det gick bra. Pratade om minnen och fyllde i papper, frågade om hur vi skulle göra med min ångest, om jag ville prata med läkaren om medicin. Vet inte faktiskt.

Skulle typ skriva ångestdagbok.

Hur mår jag då? Vet inte, har inte känt efter. Det är väl okej, antar jag. Trött o ångesten som speglar sig var dag, men den har ju blivit en del av vardagen.

Trött..bup!

Orkade inte skriva igår, knappt idag heller. Är trött som fan.

Dagen har varit ganska okej, ett par ångestattacker, slut på energi. Egentligen hade det varit skönt att bara dra täcket över sig och bara sova o se på tv men måste upp. En hel dag utan att göra något vettigt alls.

Drog med barnen till lekplatsen sen grilla vi och jag la Joel.

Igår var jag iallafall på bup där jag fick fylla i massa papper om ångest o nedstämdhet, gick igenom vårdplanen..diagnos: Låg(nedstämd), sexuella övergrepp, ångesttillstånd..normala reaktioner på mina trauman.

Aja nu ska jag sova iallafall!!

Fixar med bloggen

Sitter här och fixar med bloggen, men snart faller ögonlocken igen känner jag. Är sjukt trött nu, inte konstigt heller..klockan är ju 02.14 också! Personligen tycker jag den blev fin..hm..vad säger ni?

Imån, eller rättare sagt idag..ska jag till bup klockan 13.00 och träffa psykologen så får jag väl se vad som händer sen!

Nu ska jag iallafall sova!!Godnatt:)<3

Hänt massa!!!

Har varit dåligt på att skriva, vet!! Men nu skriver jag iallafall. Det har hänt en hel del sedan sist!!

31 maj var jag på anställningsintervju inför sommarjobbet, lite pirrigt var det allt. Inga problem!

1 juni var jag på bup-bedömningsmöte, vilket gick bra! Dom tyckte jag hade allvarliga svårigheter med mina känslor, då jag har mycket ångest, samt att jag skulle få träffa någon läkare + samtal innan sommaren. Det känns mycket lugnare nu!

7 juni var det uppföljningsmöte med Kätie och Leine, vilket också gick bra! Var väl inget nytt precis.

8 juni fyllde jag 17år..kul!! Katarina och jag bjöd ut mamma + mormor på middag för att dom inte skulle komma hit,vilket inte var lika jobbigt som jag förväntat mig. Det rev lite i hjärtat men var ändå inget jag ångrar, mamma uppskattade detta något så kopiöst. Fick lite dåligt samvete när hon gav mig pengar, hon har ju inte så mycket själv.

9 juni var det skolavslutning på Möllan och nu äntligen efter ett helt års slit har man sommarlov!! Underbart!!

12 juni kommer min älskling hit!!! <3

Crazy dag!!

Nu var det ett tag sen sist men bättre sent än aldrig!! Det har varit mycket nu på sista tiden, mycket ångest, sen är min praktikperiod över och skolan har dragit igång igen.

Denhär dagen har varit knepig, dagen började med krampanfall..underbart!! (not) Allt har varit uppochner, för mycket i mitt huvud antagligen. Kändes precis som om jag glömt huvudet hemma, inget blev riktigt som jag ville. Sen ångest på det..underbart!!!

Fast så fick jag ett sms att någon saknade mig och hade bakat bullar..haha mums!!

Jag tatuerade mig igår också, en ros som symboliserar min älskade och saknade farmor som verkligen betydde allt för mig. Hon gick tyvärr bort för snart tre år sedan i stor saknad och sorg. Den blev jättebra fast visst fabian gjorde det ont!!

Usch..jag har verkligen ingen lust för skolan alls!! Vill jobba o ha soooooommarlooooov!!!!!!!=)